Hack hack host

Har varit lite trögt med uppdateringarna... veckan har väl inte varit nåt vidare direkt.

Har fått lite kontakt med Mark, men bara några minuter på chatten klockan fyra på morgonen, typ... han sa att han är sur på sin fot (den brutna) och på sin dator (den funkar inget vidare) men att han var okay... och sen slängde datorn ut honom igen. Inte mycket att hurra för, alltså. Vet inte ens när vi ska ses igen, så det hela känns lite meningslöst just nu.

Hostan ger inte med sig, snarare har den blivit värre. Min personal bara skakar på huvudena när jag går där och hackar dagarna i ända. Så jag tog mig i kragen i fredags och gick iväg till vårt "Walk-In Centre" - typ svensk vårdcentral fast utan tidsbokning. Har inte hört så mycket positivt om dom, men jag blev faktiskt ganska imponerad. Det kostar ingenting, och sköterskan jag träffade tog mig verkligen på allvar och tillbringade runt 40 minuter med att ställa frågor, klämma och lyssna och titta.

Hon trodde att mitt immunförsvar är lite väl kasst just nu, och att det är stressrelaterat. Jag protesterade genast att jag faktiskt inte har ett så stressigt jobb och att jag verkligen trivs med det... men då frågade hon "men privat då?"... och så började jag tänka... det senaste året har ju faktiskt varit ganska tufft! Pappa som gick bort, den inte så roliga bouppteckningen, en jäkla massa strul och brustet hjärta med pojkvänner och andra karlar, puckot till "pet sitter" efter den tuffa resan till Sverige, nazist-regionschefen på Mexx, stressen med det jobbet innan jag bytte till mitt nuvarande, problemet med hälsporresyndromet hela förra vintern och våren (mycket bättre nu, men det påverkar mig fortfarande en del), min vän M som inte riktigt var den jag trodde... Kanske inte så jäkla konstigt att man dyker så småningom.