R.I.P.

Vila i frid, Michael... Du var en av dom största!

Bröllopsbestyr

Nu har jag ansökt om och fått beviljad semester för två veckor i augusti - med ett bröllopsdatum i mitten! Det kommer närmare...

Ryanair har krånglat lite med oss. De skickade ut ett hurtigt e-mail häromdan där de berättade att den flight klockan 17.05 vi bokat för hemresan inte längre körs, och att vi istället skulle få privilegiet att flyga hem klockan 9.40 på morgonen. Okay... Från Deje till Skavsta tar kanske fyra timmar med ungar... en extra timmes marginal... incheckningstid mm... och uppvakning, påklädning mm... då hamnar vi runt klockan tre på morgonen. Nähä tack. Vi ringde upp bokningen och spottade och fräste, och blev raskt ombokade till 21.40 istället, utan extra kostnad. Tramspellar!

Jag har fortfarande inte beställt nån brudklänning, och nu börjar det dra ihop sig lite grann! Men jag får lön nästa vecka, så då ska vi väl kunna skramla ihop några kronor. Jag velar fram och tillbaka, men jag vill inte vara maräng så jag kör nog på den lite medeltidsinspirerade klänning som jag hittat på nätet. Hade tänkt mig en vit, men nu har dom börjat göra en i silver också... ooooooh den får det nog bli!

Vi har köpt ringar iallfall! Vackra, enkla, släta ringar. Ett brett titaniumband till honom och ett brett vitguldsband till mig. Stilrent, enkelt och snyggt. Rolig parentes - på grund av LCHF-maten har jag minskat en hel ringstorlek och fick beställa en M istället för N (vad nu det kan vara i svenska storlekar).

Det där med brudbukett och hur jag ska fixa håret och sånt får vi ta lite längre fram. Svärmor har erbjudit sig att köra en "provrunda" eller två med sina frisörtalanger, så att vi kan se om jag hittar nåt jag gillar. Vill ha en enkel uppsättning och sen har jag ju inga slöjor och tiaror och sånt där tjafs, så det ska inte vara nåt stort problem hoppas jag.

De flesta blivande brudar planerar nog lite bättre än jag, skulle jag tro... Men för mig är inte detaljerna så viktiga. Jag och Andy och dom vi bryr oss om är där. Det räcker.

En solig dag

Igår vaknade vi upp till ljuvligt sommarväder och en ledig dag. Vi låg och mornade oss länge med vidöppet fönster medan Carlos for ut och in genom fönstret ut i trädgården.

När vi kvicknat till, ätit frukost och tagit en dusch, drog vi på oss shortsen och flip-flopsen och släpade ut våra gamla cyklar som Andy gjort iordning, och sen trampade vi ner till "the Ho" och sörplade i oss en mugg te på vårt favoritfik. Sittandes under ett parasoll med utsikt över stranden och vågskvalpet.

Jag har nog inte cyklat sen jag bodde i South Ockendon, vilket skulle innebära sisådär... ööhm... kanske fem år... oh well, det var lite vingligt först men man har ju inte tappat greppet helt.

Förresten så upptäckte jag igår en oväntad fördel med att bo här, nåt som jag inte tänkt på förut. Vältränade unga surfarkillar som knallar runt i the Ho med bar överkropp. Need I say more?

Vi trampade hem igen, slängde oss i bilen och åkte in till Bideford (närmsta lilla stan) och gjorde en veckohandling på mataffären. På väg hem stannade vi hos syster Tracey för att säga hej, och hon frågade om vi ville hänga med ut till en bypub som de gillar. Vi nappade.

Hem och hysta in maten i kylskåpet, snabbt byte av kläder och sen iväg. När vi väl kom dit visade det sig att de inte öppnade förrän på kvällen, så istället hamnade vi på vårt närmsta pub/restaurant nere i the Ho. Iskallt mineralvatten och en smaskig lammstek och grönsallad (håller mig ju till LCHF-mat) ute på solterassen, medan vi studerade alla semesterfirare. Solen stekte och en svag salt bris höll oss lagom varma.

Efteråt knallade vi ner till the green, köpte en glass var åt Oz och Woody (syskonbarnen), och sen ägnade vi en timme eller så åt att spela nån slags hand/fot/volleyboll/kull allihop. Jag och Tracey låtsades att vi också sprang för glatta livet, precis som grabbarna, men i själva verket stod vi mest still och lät dom jobba.

Lite senare släpade vi oss hem och kollapsade framför tv:n en stund innan det blev läggdags. Idag är jag lite röd på näsan. Men sämre dagar har jag haft i mitt liv.

Jamen jösses vad tiden flyger... har inte uppdaterat på flera veckor, och ändå händer det så mycket hela tiden som jag vill berätta om!

Jag började jobba igen förra veckan. Hittills har det gått riktigt bra, butiken är trevlig och tjejerna i mitt team är helt okay. En av dom sökte jobbet men fick det inte, så hon är lite trulig fortfarande, men det går över så småningom.

Det är precis den sorts jobb som jag tänkte mig att jag skulle kunna ha när vi flyttade hit. Inte så fasligt stressigt, en lagom stor butik med ett lagom stort team, ingen karriärjakt, inte så långa öppettider, möjlighet att ha en ledig lördag då och då.

I tisdags och onsdags var jag i Street i Somerset för att jobba parallellt med chefen i en annan butik ett par dagar. Bodde över på hotell i närheten, och jobbade i butiken med leverans, kunder, pappersarbete och annat. Vi hade jättetrevligt, och det blev nästan som en liten utflykt eftersom området är så pittoreskt. Jag såg Glastonbury Tor på distans, nån gång skulle jag vilja åka dit och kolla ordentligt.

Andy har varit på säljkurs hela veckan för att fräscha upp kunskaperna, han kommer hem ikväll och har med sig Lewis som han fiskar upp på vägen. Trots dryga två år tillsammans längtar jag efter honom som en galning när han inte är hemma! Jag har städat huset, kört ett par tvättar, köpt hem god mat och fluffat upp katten så att allt ska vara fint när han kommer.

På lunchen idag (ledig idag, puh!) stack jag ner till "The Ho" alltså... err... centrum kan man väl säga... inte för att det är så stort, ha ha. Satt på en bänk i solen och njöt av vyn över havet, sen knallade jag över till vår lokala slaktare och bunkrade upp med köttfärs, skinkstek och hemmagjorda lamm- och mintkorvar, hur gott som helst! De har allt man kan tänka sig, och dessutom fantastiska grönsaker och stoooora sprättägg från en lokal gård, och allting är billigare än på stormarknaden.


Visst känner jag mig priviligierad. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit några tuffa månader, och jag har varit stressad, orolig och nere - men nu har det vänt. Ordentligt.

Vi har båda jobb som verkar bli okay, vi trivs i vårt pyttelilla hus, vädret är fint och vi bor ett stenkast från en fantastisk strand, i ett milt klimat och med barn- och kattvakt runt hörnet.

Carlos har sin förnäma flickvän och älskar att smyga runt husen på nätterna, och sover sen hela dagarna helt utslagen.

Lewis har en lugnare period och sover bättre och är mindre stressad.

Maten - vår LCHF-livsstil - funkar bra, vi har gått ner i vikt båda två och mår toppen. Stackars Andy har varit tvungen att äta vanlig mat hela veckan på kursen, och beklagade sig igår att han kände sig eländig och längtade efter "våran mat".

Villavagnarna är båda äntligen i ordning och vi har redan fått jättefina tackbrev från nöjda kunder.

Min bästa vän Anna och hennes Jonas och två barn kommer över i juli och ska stanna en hel vecka i en av vagnarna, så vi kommer att hinna ses en hel del förhoppningsvis.

Och i augusti samlar vi ihop hela gänget och flyger över till Sverige för att gifta oss.

Visst känns det bra... *suckar förnöjt och rättar till dynan på solstolen *