Helena i Devon

Flytande ägg

2012-02-01T11:17:00.001Z

Nu skäms jag lite, för jag har varit dålig på att uppdatera bloggen igen. Det verkar som att veckorna bara rullar på och jag hinner inte riktigt med ibland. Inte för att jag är så himla upptagen och stressad, det är bara mycket att tänka på just nu.

Flytande ägg? Hmm. Andy jobbar ju för en firma som leverar produkter till bagerier mm, och ibland kommer han hem med de knepigaste grejer som han fått av nån kund. Oftast är det ju t ex ett par munkar eller en limpa (vilket gör svärisarna glada eftersom vi inte äter bröd), en stammis ger honom alltid ett par pajer varje måndag. Hans "flickor" i Chudleigh (de är allihop i pensionsåldern!) skämmer bort honom varje fredag med allehanda bakverk.

Men ibland kommer det nåt udda. Som flytande ägg i tetrapack. Tydligen använder bagerierna det för att t ex pensla bakverk eller att blanda i deg. En literförpackning motsvarar 20 medelstora ägg. Så igår kväll bakade jag lembas-bröd (LCHF) till Andys luncher, och imorse blev det scrambled eggs till frukost för mig. Inte så dumt, det smakade precis som vanligt även om det kändes lite udda att HÄLLA upp äggen...

Jag har fortsatt med min äggdeff, äter nu ägg och smör/majonnäs till frukost och kvällsmat, och en köttbit nån gång på eftermiddagen. Funkar bra. Har inte tappat så mycket mer i vikt, men det syns att kroppen stramat till sig lite. Kan se bl a i ansiktet att jag ser smalare ut. Och dessutom är det billigt att äta ägg! Just nu lever jag på ägg och Andy på vad han kan gräva fram ur frysen plus pajer som han fått på jobbet. Vi har besiktigat min bil den här veckan och det var INTE roligt. Nästan femtusen spänn gick det på. Bromsbelägg, nya däck, fåniga lampor till registreringsskylt mm och så nya track rod ends, vad det nu är... Ouch. Mamma var hygglig och hjälpte till, annars vete farao... femtusen fanns inte med i bilbudgeten för den här månaden! I eftermiddag ska vi iallafall hämta den på verkstan och sen ska det vara klart.

En god nyhet är att vår vän på sjukhus verkar ha klarat sig igenom det värsta! Han åkte på någon slags kombinerad streptokock och lunginflammation och hela hans kropp var full av infektioner. Men han har kämpat och nu tror de att han blir helt bra igen fast det kommer ju förstås att ta lång tid.

Nu ska jag ta och sätta lite fart och få de där paketen packade... det är för en gångs skull soligt och klarblå himmel, så jag tänker utnyttja det till max! Idag ligger temperaturen runt nollan och alla klagar på den arktiska kylan :) Själv funderar jag på om det är dags att ta på sig halsduken än.

Inspiration

2012-01-26T09:45:00.000Z

Ägg-deff

2012-01-12T23:21:00.000Z

Det har varit en lite tuff period, faktiskt. Så ni får ursäkta att jag inte bloggat så flitigt. Det började på nyårsnatten, när en släkting till mig sprang för att hinna med en buss, halkade och hamnade under bussen. Jag kände henne inte personligen, men blev ändå ganska tagen över att en fin ung tjej - bara 20 år och med hela livet framför sig - ska försvinna på ett sånt onödigt och tragiskt sätt.

Sen var det Mozart. Han var ju också mammas sista husdjur, hon säger nu att hon inte ska skaffa några fler och det måste kännas tomt och tråkigt för henne nu.

En olycka kommer ju sällan ensam. Strax efter nyår togs en väldigt nära vän till Andys familj in på sjukhus, han dök jättesnabbt och för några dagar sen trodde de inte han skulle överleva natten... Han hänger fortfarande med, men han är över 70 och det är lite skört just nu så vi vet inte hur det går.

Ägg-deffen då? Jo. Själv tyckte jag att jag var jätteduktig över jul matmässigt, jag syndade inte och det "värsta" jag åt var lite mörk choklad och jordnötter. Och några skedar hemmagjord rödbetssallad. Men fy när jag ställde mig på vågen den 27 dec, då blev det fakir direkt! Några vattenkilon släppte snabbt men jag vill tillbaka där jag var i somras, så jag bestämde mig för att köra en äggdeff för första gången.

För er oinvigda kan jag berätta att äggdeff är en slags "hardcore" LCHF-variant, när man bara äter ägg och fett. Inget för nybörjare, utan mera nåt man kan ta till för att kicka igång viktnedgången om man stått still ett tag. Så i en hel vecka körde jag 4 ägg och ca 30 gram smör, 3 gånger om dagen. Inget annat. Kändes konstigt i början och det blev lite halvtråkigt, men samtidigt var det lite skönt för det tog bort min fokus på maten och jag koncentrerade mig på annat. Behövde ju inte fundera på vad jag skulle ha till middag osv. Det blev hårdkokta ägg och krämig äggröra för det mesta. Snabbt och smidigt.

De första fyra dagarna gick jag ner 2,2 kilo, och stod sedan still resten av veckan så kroppen hann ifatt. Är jättenöjd med det. Magen mådde bra och jag var inte särskilt hungrig heller. Blev jag sugen på kvällen tog jag ett ägg till. Enkelt. Nu är jag på dag nio, och har bytt ut ett mål om dagen mot vanlig strikt LCHF. Igår blev det en stor fläskkotlett, idag blev lunchen en tonfiskburk med majonnäs. Mycket trevligare med lite variation! Så här kan jag nog köra ett tag.

Varför ägg, undrar ni? Jo, ägg är väldigt nyttiga, har en bra protein/fettbalans och innehåller precis allt din kropp behöver förutom C-vitamin. Det löser man lätt med en bit gul paprika.

Mozart

2012-01-05T10:01:00.001Z

På hösten för drygt tio år sedan förlorade både jag och mamma våra katter inom loppet av ett par veckor. All kattmat vi hade kvar kunde vi ju inte ge till varandra, så vi åkte till djurhemmet i Karlstad för att skänka bort den. När vi var där pratade vi med en trevlig dam om alla våra katter genom åren, och hon frågade om inte jag kunde tänka mig att vara fosterhem nån gång eftersom de får in katter som måste hållas i "karantän" några veckor efter vaccinationer mm. Jag svarade att de ju alltid kunde höra av sig om de behövde hjälp.

Strax före jul det året ringde de från djurhemmet och undrade om jag kunde se efter en liten kattkille över jul och nyår. De skulle hämta honom igen i början på januari. Jag vet inte vad jag inbillade mig - att jag skulle kunna ha en katt i mitt liv några veckor och sedan lämna tillbaka honom? Gud så korkad. Men jag skulle ju inte ha nån katt just då...

Han dök upp hemma hos mig, tuff och modig men väldigt, väldigt snäll. Stor och långbent, med en liten "smutsfläck" på sidan om nosen och stora fladdermusöron. Den första natten hoppade han upp i min säng och rullade belåtet ihop sig mot mina ben. Sen var det kört. På julaftonen tog jag med honom hem till mamma, och vi hade en jättefin jul tillsammans alla tre. Han sprang som en tok upp och ner i hennes trappa och jagade foliebollar och piprensare och jag vet inte vad. Det visade sig att han var en hejare på att apportera.

De ringde från katthemmet i januari och sa käckt att
-"Nu kommer vi snart och hämtar honom så du får lite lugn och ro!"
-"Eeehh... ööööööhh...hmm...jo fast...
Damen suckade.
-"Ja ja. Vi förlorar många bra fosterhem på det viset"

Året därpå flyttade jag till England, och mamma var snabb att ta över vårdnaden. Hon och Mozart har haft många fina stunder sen dess. Vi tävlade alltid lite om hans kärlek. Jag minns den gången jag var och hälsade på, och låg i gästrummet och surade för att han inte kommit in till mig och sovit. Medan mamma låg uppe i sitt sovrum och surade över att han var så snabb att överge henne när jag var där. På morgonen upptäckte vi att kraken suttit instängd i tvättstugan hela natten... Så går det när man är nyfiken!

Han var väldigt modig, väldigt duktig, väldigt busig och väldigt väluppfostrad. Vanans makt gör att jag fortfarande, efter elva år, viker in täcket under fötterna när jag sover för han brukade bita mig i tårna när han ville busa. Han var också så skötsam att han till och med gick till sin kattlåda när han behövde hulka upp en hårboll, istället för att göra det på finaste mattan som de flesta katter. Han kunde sitta och stirra in i ens själ med sina stora vackra ögon utan att blinka.

Det senaste året har han varit sjuk och successivt blivit klenare, och inatt blev det för mycket för en liten tapper kille att kämpa emot. Jag är så tacksam för alla år han har hållt mamma sällskap. Det kommer att bli tomt. Men, som sagt, vi skulle ju bara ha honom över jul och nyår... Vi specificerade ju bara inte hur många.

Gott Nytt!

2011-12-31T17:07:00.001Z

Bara ett kort inlägg medan vi väntar på att resten av familjen ska dyka upp. Buffén väntar i köket, den är en LCHF:ares mardröm med pizzabitar, vitlöksbröd, dippsåser, munkar, sausage rolls (brödinbakade korvar), panerad "popcornkyckling", jultårta, en quiche, små piroger, kakor... Jag fakirar och har en bytta med grillade kycklinglår, det går ju bra det också. Fast vitlöksbrödet luktar alldeles för gott. Hmm. Tur att man har karaktär. *liten diskret suck*

Hoppas ni alla får en fin nyårsafton och ett underbart 2012. Själva avger vi inga nyårslöften (vi är ju redan så skötsamma och hälsosamma, ha ha ha) men däremot har vi en liten förhoppning om året som kommer. Några av er vet redan vad jag menar, ni andra får reda på det så småningom. Framtiden är spännande.

En tripp till Barnstaple

2011-12-30T20:58:00.001Z

Nu har vi varit in till "stora staden" Barnstaple (hela 25.000 invånare!) och shoppat loss. Det vill säga Lewis shoppade loss. Lite julpengar och presentkort hade han fått att sätta sprätt på, och konstigt nog blev det Game och Gamestation som besöktes. Vem hade kunnat ana? ;) Batman Arkham City, Call of Duty MW3 och gamla Dead Rising 2 blev dagens skörd för den lille ängeln. Plus en MW3 t-shirt. Ju mer blod och zombies desto bättre. Han och Andy är inte lättskrämda och brukar kolla typ Saw-filmerna, Final Destination och annat medan jag sitter och kurar för mig själv framför datorn. Inte min grej alls.

Själv fick jag nöja mig med en snabb runda bland hårvårdshyllorna på Boots medan Andy och Lewis följde mig i hasorna som ett litet uttråkat lämmeltåg... Det ösregnade och blåste och var allmänt miserabelt, svårt att få parkering och tjockt med folk överallt eftersom alla andra också kommit på samma idé. Men det var ändå trevligt att komma ut lite och ha en "family day out" för det blir inte av så ofta.

Häromdagen hann vi med att fira Andys födelsedag med familjen, med tårta och det gamla vanliga. Imorgon är det dags för nyårsafton och då kommer svärisarna, Tracey och pojkarna över igen. Vi har ett blygsamt (jämfört med annars) fyrverkeri som Andy ska gå lös på i vanlig ordning. Ibland undrar jag varför jag tillåter en man som önskar sig eldkastare i julklapp och som en gång satte eld på sin kusins ögonbryn att handskas med pyrotekniska mästerverk, men han är faktiskt någorlunda försiktig... Och grannens hund är döv. Som tur är.

Driving home

2011-12-25T19:35:00.001Z

Juldagsfirandet är över. Vi har ätit alldeles för mycket mat, fått presenter som inte ens var i närheten av vad vi önskat oss, spelat familjespel, monterat ihop en flygande radiostyrd haj fylld med helium, suttit i 7 timmar i norra Devons mest obekväma soffa och genomlidit ett par riktigt dåliga filmer. Allt är som det ska, med andra ord.

Tracey hade gjort sig extra besvär med min mat idag och det fanns mycket LCHF-vänligt på julbordet... stekt kalkonlår, korvar och kött av olika slag, coleslaw, massor med ostar, majonnäs, keso, ägghalvor, räkor, avocado, fläsksvålar, nötter, blåbär och grädde... pust. Hon bad häromveckan om en lista på saker jag kan äta, och jag tror att hon tog den bokstavligt att ALLT som stod på listan var det jag ville äta på en och samma dag!

Idag avslutar jag min musikala adventskalender. Igår, på vår svenska julafton, fick ni min svenska favorit. Så det är inte mer än rätt att ni på vår engelska juldag får min engelska favorit. Den bästa jullåten någonsin. Bring on the gåshud.

God Jul!

2011-12-24T16:31:00.000Z

Vi har tittat på Kalle Anka, Ferdinand, Askungen och de andra på YouTube. Vi har ätit skinka och rödbetssallad och köttbullar och allt det andra. Jag har fått en fantastisk bukett med tolv mörkröda rosor från Andy. Har fått telefonsamtal från farbröderna och bästaste Anna, massor med sms och Facebookhälsningar. Strax ska jag öppna julpaketet från mamma och senare ska jag ringa farmor. En komprimerad svensk jul med det allra viktigaste.

Ni firar säkert mycket mer. Men å andra sidan har ju julen inte ens börjat för oss, officiellt. Alla runt omkring oss kör på som vanligt. Grannen står utanför garaget och målar bokhyllor. Postisen dök upp han brukar. Folk panikhandlar det sista på Tesco. Men i vår lilla svenska bubbla myser vi ifred och njuter av vår "extra" juldag. Vi tänder adventsstakar och gran och gosar i soffan med en kopp te och en ask choklad (åt Andy, alltså...).

Jag är säker på att ni är supertrötta på alla mina julsånger vid det här laget. Men jag lovar att det bara kommer EN till, imorgon. Men det är ju så att för mig bara MÅSTE det vara Adolphson & Falk på självaste julafton. Min svenska julfavorit, alla kategorier.

God Jul på er. Ha det gött.

Dan före dopparedan

2011-12-23T21:10:00.001Z

Vi har precis kommit hem från gemensamt födelsedagsfirande med svärmor. Tårtan gick snabbt åt, och resten av maten med. Stojigt som vanligt, riktigt trevligt idag vilket inte alltid är fallet. Som ett någorlunda försynt ensambarn med liten familj är jag fortfarande inte riktigt van vid ljudvolymen i Andys familj, och ibland blir det lite överväldigande. Men idag var det kul.

Och Traceys flickvän Lora var där för en gångs skull. Vi träffar henne inte särskilt ofta men vi gillar henne verkligen så det är extra trevligt när hon är med!

Andy kroknade så fort vi kom innanför dörren, men då har han ju också varit vaken sedan 00.30 och inte fått sin vanliga fredagseftermiddagslur så det är ju förståeligt. Man vet att han är redo för sin skönhetssömn när han klagar på att han inte känner igen en enda skådis i Two and a Half Men... och det programmet slutade tio minuter tidigare. Nu har jag stoppat honom i säng. Jag ska göra mig en kopp te, sätta mig med katten i knät och mysa framför teven vars bildrör bestämt sig för att - jultevetittandet till ära - skippa ett par basfärger. Nåja. Gult är ju snyggt det också.

Nu är det nästan jul. Och den här sången ger mig gåshud nästan jämt.

Förra julen

2011-12-22T21:45:00.002Z

Nedräkningen har börjat. Nu har vi kommit fram till de riktiga favoriterna på julsångslistan.

Last Christmas ger mig ljuva minnen från ljumma sommarnätter i Grekland, tonårsdrömmar och en väldigt speciell mörkögd ung man med världens raraste leende... Undrar om han minns samma sak och tänker på mig när han hör den? Jag hoppas det.

Lucka nummer 21

2011-12-21T23:43:00.003Z

Idag har jag varit ganska effektiv, tycker jag. Julmaten är inhandlad för min och Andys julaftonmiddag. Skinka, lax, broccoli (istället för potatis), lite paté och annat gott. Och allt jag behöver för efterrätter och tårta på fredag (Hmmm jo det behöver ju fortfarande lagas till och bakas, men det är iallafall inköpt!)

Dessutom har jag fotograferat och listat lite nya varor på eBay och i webshopen, och har också hunnit med att göra ca 50 par örhängen på kvällskvisten. Pust.

Idag bjuder jag på en av de absolut populäraste jullåtarna i England... typiskt "Christmas Anthem" helt enkelt. Man kan inte låta bli att bli på gott humör och sjunga med en liten sväng! Ibland var det faktiskt bättre förr... typ 1973.

Sammetslent

2011-12-20T23:55:00.000Z

Idag har det känns lite segt. Massor att göra, men jag kan inte göra det förrän slutet på veckan. T ex förbereda tårta och efterrätt för svärmors och mitt födelsedagsfirande. (Vi fyller dagarna efter varandra och firar ihop) Handla det färskaste av julmaten. Göra en halventusiastisk städrunda innan julafton. Och så vidare.

Dagens adventskalenderlucka blir lite lagom mellow och sammetslen... en av Andys favoritartister.

Bing och Bowie

2011-12-19T22:20:00.001Z

En osannolik men ack så lyckad kombination! Den här sången gör mig alltid lite sentimental.

Partytajm i Torquay

2011-12-18T22:15:00.000Z

Liknelsen med Fawlty Towers igår var ju inte alldeles tokig, faktiskt... Restaurangen och baren var helt okay på hotellet, men rummen... oj oj oj. Trötta och nerslitna, stora fläckar på gardinerna, udda kakelplattor, tapeter som hade lossnat, tjocka dammlager överallt. Och den mest intressanta detaljen i vårt rum - en toalettstol som var placerad rakt framför ett stort fönster - i knähöjd, utan gardin - som vette mot gatan! Lite småkul ställe att behöva stå med rumpan bar medan man tittade på bilarna som åkte förbi utanför. Men vi tog det hela med ett gott humör och många skratt.

Det var iallafall kul att träffa en del av folket bakom namnen som jag hör saker om dagligen. De flesta var väldigt trevliga, om än något råbarkade. Jag och Andy tog det rätt lugnt, minglade lite, roade oss med vår vanliga "people watching" och satt och snackade i baren med en lagerchef och hans fru. De flesta konversationerna under kvällen bestod av tävlingen "vem har fått det värsta rummet".

Fördelen med att äta LCHF är att man blir väldigt billig i drift på parties! Två små glas vin var allt som behövdes... men å andra sidan var jag ju pigg och fräsch imorse också! Maten gick bra att anpassa, jag hade valt en krabbpaté till förrätt och sjötunga till huvudrätt, skippade färskpotatisen till och tog blandade grönsaker istället. Fast efterrätten - en ljuvlig chokladmousse med Baileys-smak - hade jag bestämt mig för att äta och njuta av, och det gjorde jag också. Nån gång ibland ska man ju "synda" lite, och igår var det faktiskt värt en smärre magknip...

Och så fick jag ju äntligen chansen att ha på mig min fina svarta klänning som jag köpte för ett tag sedan! Andy konstaterade att han definitivt hade den sexigaste frun på partyt. Men så är han ju lite partisk också. Skulle bara fattas annat :)

En vecka kvar till jul

2011-12-17T14:37:00.001Z

Nu bär det av till Torquay i södra Devon. Julfest för Andys jobb på anrikt hotell med övernattning och middag och hallabaluns.

Hotell i Torquay. Hmm. Inte utan att man kommer att tänka på...

..."BASIL!!!"

Lucka nummer 16

2011-12-16T20:24:00.001Z

Julgranen är uppe och den är knubbig och fin. Vädret har lugnat ner sig lite, men det blåser och regnar och haglar fortfarande varje dag, även om det inte är lika extremt. Vi ligger ganska lågt med julklappar i år, så det vi behöver har vi skaffat. Julkorten är skickade. Jag ska bara fixa nåt litet fint till Sue på postkontoret, hon får stå ut med mig rännandes där varenda vardag hela året om! Kanske ett halsband och en chokladask.

Tradera har jag tagit en paus ifrån över jul. Det blir alltid för mycket strul när kunderna hoppas och tror att de ska kunna få hem varor hela vägen från England på typ tre dagar veckan alldeles före jul. Så i år offrade jag lite försäljning för att få lugn och ro. Lördagen före jul - imorgon - är normalt den jobbigaste och mest hektiska dagen på hela året för de som jobbar i butik. Och jag måste erkänna att jag är lite nöjd i smyg att jag inte behöver göra det i år... Jag behöver inte ens lyssna på de dansande teddybjörnarna sjungandes två miljoner julsånger i Kingston. Fast kunderna brukade tycka det var komiskt när jag och Geraldine och Maya sjöng med och gjorde vår egen lilla dans. Tortyr skulle en del andra kalla det.

Två dejliga norskar och tre grabbar

2011-12-15T22:15:00.001Z

Det blev julgransköp idag. Tydligen är det julgransbrist i England så det var bäst att vara ute i god tid. Själv tycker jag att julgranen ska upp nånstans runt den 22 december, inte tidigare... Två ställen hade helt slut, men på det tredje fick vi napp. Och det blev en norsk en. Som ser ut som om jag hade huggit ner den själv ute i hagen i Vålberg. Och den luktar Sverige. Tänk att det känns så hemtamt.

Fast egentligen luktar den ju fjording. Varm och go och fnysig stor fjordhäst med rimfrost i hakskägget, som gått ute i hagen hela dan och ätit gran så att alla träden är helt kala upp till ca två meters höjd. Stor och gosig Gulli som står och mumsar hö i sin box och luktar varm fjording och gran... Aaaaah *suck*

Idag blir det en julsång av Bob Dylan. Missförstå mig inte nu. Jag tycker inte om Bob Dylan. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Men den här ovanligt pigga lilla truddelutten brukar Andy envisas med att spela i bilen när vi hämtar och lämnar Lewis. (Kan även hända i juni, eftersom min käre make älskar julen och särskilt julsånger. Han tycker därför att man inte ska begränsa sig till att bara lyssna på dem en månad om året. Efter drygt 20 års erfarenhet av att jobba i butik under julhandeln är jag benägen att INTE hålla med honom.)

Anyway, sagda lilla truddelutt har tyvärr satt sig i skallen på mig och den är svår att bli av med. Så den får vara med i min adventsmusikkalender. Sedärja. Jag gillar EN sång med Bob.

Apropå sånger som sätter sig i huvudet vaknade jag imorse sjungandes på Rick Springfields Written in Rock. Mycket slumpmässigt. Har ingen aning om varför. Men jag lyssnade på den i duschen efteråt iallafall.

Ischoklad och freaky weather

2011-12-14T21:32:00.000Z

Igår hade vi - under loppet av en enda dag - ösregn, hagelskurar, snöslask, solsken, översvämningsvarningar och åska. Slå det om ni kan! Idag har vi haft hagelskurar mer eller mindre hela dagen. Myspys.

I eftermiddags experimenterade jag lite med julgodis a la LCHF. Vore gott att ha nåt att snaska på när alla de andra mosar i sig choklad, efterrätter, frukt, kakor, nötter, dadlar, tårtor... Och då blev det en variant på ischoklad som blev otroligt god! Så jag kommer definitivt att göra en ny sats i nästa vecka. Satsen från idag verkar ha krympt avsevärt redan. Möss i kylskåpet? Hmm.

Så här gjorde jag:

100 gram mörk choklad (jag använde 74%)
ca 120 gram kokosfett

Bröt i bitar och smälte försiktigt i mikron och rörde om regelbundet. Hällde sedan i ca 1 dl kokosflingor, 1 dl hackade hasselnötter och en näve pinjenötter. Hällde upp i två iskubslådor (det blir ganska mycket!) och sedan fick de svalna i kylen. Nam nam.

Här kommer ytterligare en engelsk klassiker. Jem brukade sjunga den här för mig i falsett och jag tyckte han var tämligen knepig. Men så höll det ju inte länge heller, ha ha ha!

Glad Lucia!

2011-12-13T10:08:00.000Z

Carlos leker äkta lussekatt...

Hoppas ni alla firar en mysig och stämningsfull Lucia. Själv sitter jag och jobbar. Utanför fönstret är himlen så mörkt så det känns som att det är sent på kvällen redan. Regnet vräker ner, blandat med hagelskurar. Vinden ylar med full stormstyrka och hela gatan är full med blomkrukor som vält och återvinningslådor som blåst omkring.

Det är nästan så man längtar efter lite snö...

När jag gick i tredje klass blev jag framröstad som hela skolans Lucia. Var mäkta stolt. Sen fick jag genast vattkoppor och missade hela tillställningen. En tjej i parallellklassen som var riktigt otrevlig och mallig fick vara Lucia istället. Jag är fortfarande traumatiserad...

Halvvägs

2011-12-12T22:22:00.000Z

Nu är vi halvvägs till julafton! Om man bara räknar december, vill säga.

Lucka nummer 11

2011-12-11T20:34:00.001Z

Det här har varit en riktigt händelselös dag! Efter en lat morgon tvättade vi lite och bytte lakan. Sen släpade vi oss ut i bilen för att tanka efter gårdagens långtur, och så blev det en snabb runda till mataffären också. Sedan latade vi oss igen. Petade ihop lite playlists på iTunes, kollade ett par program vi hade spelat in, slöade i soffan. Gött. Nästa helg blir det full fart så det var skönt att ta det lite lugnt...

Nu är jag "tillbaka på jobbet" framför datorn. Helgens eBay-försäljning ska packas och förberedas för postning. Har lite nya örhängen som jag ska ta foton på, redigera, ladda upp och sedan lista på eBay och i webshopen. En ganska lugn och fridfull arbetskväll.

Dagens adventskalender bjuder på en lite udda julsång, den här gången med Jona Lewie. Mycket populär här i England sedan länge, men jag kan inte minnas att jag nånsin hörde den innan jag flyttade hit!

En dag i bilen

2011-12-10T23:22:00.001Z

Idag har vi i stort sett tillbringat i bilen. Varje gång vi kör hem eller hämtar Lewis är det drygt 32 mil dit och 32 mil tillbaka. Vi har oftast Lewis en vecka i stöten, följt av två veckor som han bor hos sin mamma. Så två helger av tre, året runt, gör vi denna resa antingen på lördagen eller söndagen. Hämta, lämna, ledig, hämta, lämna, ledig... Det tar på krafterna, men vad gör man inte... Det var ju den uppoffringen vi fick bestämma oss för när vi tog beslutet att flytta till Devon. Fast på den tiden visste vi inte att bensinpriset skulle vara nästan dubbelt så högt ett par år senare!

Den här gången hann vi iallafall med ett längre stopp på ett enormt stort Tesco som ligger nära där Lewis bor, och vi fick en hel del av vår julklappsshopping gjord på ett bräde. Puh. Alla de där mindre "extragrejerna" är klara och nu är det bara ett par saker vi ska beställa online och så är det klart!

Lucka nummer 9

2011-12-09T20:30:00.000Z

Mera regn. Och vind. Och lite kyla ovanpå. Fast jag ska väl inte klaga, mamma har blivit mer eller mindre insnöad idag och jag vet att ni i Sverige har det eländigt!

Idag har det varit en vanlig halvtråkig dag, packat varor och slagit in några julpaket, varit till postkontoret som vanligt och till apoteket, handlade lite mjölk och julklappspapper, mailat lite kunder, listat ett par nya annonser på eBay och webshoppen... Inte så jättespännande kanske!
Middagen blev stekta fläskkotletter med aromsmör och smörstekt vit- och grönkål. Inte så dumt, den stekta kålen ska jag nog köra med oftare som omväxling! Och snart ska vi sätta oss och mysa i soffan och kolla nytt avsnitt av Criminal Minds.

Tillbakablick: när Andy och jag först började träffas, visade han ett foto på mig för sin syrra Tracey, numera min svägerska. Hon konstaterade då bestämt att jag var väldigt lik Kim Wilde. Fan trot. Hon hade nog inte kontaktlinserna inne. Men det är en sån där komplimang man kan lägga på minnet för de dagar då man känner sig ovanligt ful, klunsig och gammal... de flesta dagar, alltså!

Orphei Drängar

2011-12-08T19:47:00.000Z

Det ösregnar och blåser stormbyar. Femdygnsprognosen säger REGN. Inget annat. Bara regn. Vad mysigt det känns. Blev genomblöt och vindpiskad bara av att försöka ta mig till postkontoret idag, och kände mig lätt deprimerad.

Idag hyllar jag min födelsestad, Uppsala, med en stämningsfull O.D.-version av en av de vackraste svenska julsångerna. Trots temat kommer jag att tänka på ett hav av vita studentmössor, scilla vid Rektorsgården och första solbrännan vid Fyrisån...

Impad

2011-12-07T19:21:00.000Z

Ikväll regnar det. Surprise surprise!

Idag åkte jag till vår veterinärklinik för att köpa avmaskningstabletter och lite annat till katterna. De hade inte den storlek på förpackning som jag var ute efter, och då erbjöd den trevliga receptionisten att hon skulle fixa fram från en närliggande klinik i samma kedja och sedan komma förbi hemma hos oss och lämna grejerna när hon passerade på väg hem från jobbet.

Mycket riktigt. Vid sextiden dök hon upp på trappen, med alla tabletter och också med en stor påse gratis kattmatsprover som hon gav mig efter att ha gullat med Carlos på alla fyra. Det, mina damer och herrar, kallar jag kundservice! *applåderar*

Lucka nummer 6

2011-12-06T21:03:00.000Z

Idag blir det lucka nummer sex i min musikaliska adventskalender, och då måste det ju vara lite sexigt också... Så det blir ett bidrag från våra kära grannar i Wales. Tom Jones och Cerys Matthews (från Catatonia) Bättre än så blir det inte! Cheesy men läckert.

För övrigt har träpersiennerna kommit på plats. Mycket bättre än förut! Och svärmor ringde idag om något formulär och hon var sååå artig och ämabel. Fick definitivt intrycket att hon vet att hon gick lite för långt och nu känns det lite skämmigt för henne. Då är vi kvitt då.

Och så undrar jag om det någonsin har tänkt att sluta regna. Vi kan snart öppna Bideford Vattenland i trädgården.

Svärmorsproblem

2011-12-05T20:44:00.001Z

Idag känner jag mig lite sisådär. Är inte så värst förtjust i julförberedelser, det är nog en arbetsskada från för många år inom handeln! Det ska planeras och skickas julkort och handlas presenter och skickas grejer utomlands och pysslas och donas. Andy är trött och sliten och då faller alltihop på mig att hålla reda på. Blä.

eBay var det dock full fart på i helgen, vilket var skönt för det drog in en liten extraslant mot en vanlig helg. Mina grejer är ju mestadels "stocking fillers" alltså inte huvudpresenter utan "det lilla extra" så de säljs ofta senare än andras. Men då gäller det ju att kunderna förstår att varorna tar längre tid i posten strax före jul... Vi kan ju inte gärna leverera personligen!

Jag blev mer trött och grinig imorse, när svärmor ringde och snäste åt mig. Det visade sig att min kära (hmm) svägerska hade berättat för henne om en kommentar jag gjorde i förbifarten häromdagen. Jag utgick ifrån att det skulle stanna hos min svägerska. Men icke. Direkt vidare till svärmor som blev sur för att jag hade en åsikt om något hon han gjort. Hon visste ju inte att hon inte skulle göra detta och bla bla bla. Grejen var den att jag och Andy båda två klart och tydligt hade bett henne för några veckor sen att INTE göra denna sak. När jag påpekade detta snäste hon "jaha, men då glömde jag väl bort det då!" och sen fortsatte hon gnöla på mig. *suck*

Så nu är jag sur på svärmor för att hon gjorde precis raka motsatsen till det jag bad henne om. Och så är jag sur på svägerskan för att hon sprang raka vägen till henne och berättade. Och så är jag sur på svärmor för att hon ringer och skäller, när hon faktiskt borde be om ursäkt för att hon inte lyssnade. Hej och hå.

Nu behöver jag något gulligt som piggar upp. Då blir det den här:

Klämkäckt och rosenkindat idag

2011-12-04T21:46:00.001Z

Idag har vi flyttat runt lite igen. Monterat ner en säng och monterat upp en annan. Tömt och släpat in en byrå från garaget. Den ska nu städas ur och målas om.

Skulle sätta upp två nyinköpta träpersienner också. De gamla (i klen "träimitation" dvs plast) har nämligen katt-formade hål. Hmm. Men vi fick besök när vi var halvvägs, så det blev till att sätta på tevatten istället och persiennerna får stå kvar i kartongen en dag till. Eller kanske två. Inte mer än en vecka iallafall. Säkert inte.

Två minnen

2011-12-03T10:18:00.000Z

Idag tänker jag speciellt mycket på två personer.

Den första är min älskade lilla farmor Elsa, som fyller 88 år idag. Still going strong, och jag är så tacksam att hon fortfarande finns i mitt liv och är pigg och rask... Jag ringde henne imorse, och vi pratade lite minnen från när jag var liten. Den fantastiska jordgubbstårtan som hon gjorde varje midsommarafton, den årliga hammockmonteringen, julmiddagarna med hela familjen, utflykterna till tivolit på Mariebergsskogen. Jag har så många fina minnen av farmor och farfar från min barndom som jag alltid bär med mig. Grattis på födelsedagen farmor!

Den andre är vår trevlige och försynte bekant Andy, som idag för exakt ett år sedan fattade ett mycket svårt beslut. Han väntade in lågvattnet på morgonen, tog på sig finaste arméuniform, satte sig i bilen, åkte upp på mitten av den höga bron över floden Torridge och hoppade sedan utan minsta tvekan över räcket. Ibland blir det helt enkelt för mycket för en person att hantera.

Varje gång jag åker över bron får jag en rysning längs ryggraden, och jag undrar vad han tänkte under de där sista minuterna. Så tragiskt. Så ledsamt. Jag vet ju att förmodligen kunde inget vi sagt eller gjort påverka vad som hände i någon positiv riktning. Men vi är många som minns dig idag.

Lucka nummer 2

2011-12-02T18:00:00.001Z

The Darkness är ju inte det första man tänker på i julsångsväg direkt men jag gillar den skarpt.

Nu ska jag gå och laga bacon- och levergryta med en massa grädde, en av Andys favoriter, och så ska jag gå och väcka karlsloken efter eftermiddagsluren. Sen blir det äntligen fredagskväll. Regnet öser ner utanför, men här inne är det varmt och mysigt. Hoppas ni alla får en fin helg!

Nästan jul

2011-12-01T22:27:00.002Z

Eller ja, det är rätt månad iallafall...

I december har man rätt att vara lite extra smörig och sentimental, eller hur? Så jag bjuder på lite julmusik av gammalt hederligt slag. Det var tider det...

Man ur huse

2011-11-29T23:18:00.001Z

I söndags var det dags för vår årliga tradition - The Bideford Christmas Lights Switch-On Celebration, den engelska motsvarigheten till skyltsöndagen kan man väl säga. Då går hela bygden man ur huse för att se på tomten och hans renar, äta onyttiga saker som munkar, burgare och sockervadd, träffa vänner och bekanta, lyssna på lokala förmågor samt titta på när kommunen slår på julbelysningen i stan.

Vi har varit där varje gång sedan vi flyttade ner hit. Det är en trevlig tradition och gör att vi känner oss lite delaktiga i vårt lilla samhälle... Lite lagom kallt är det, och mysigt att dra på sig vinterkläderna för första gången för säsongen. Det vill säga en tunn jacka. Och lågskor istället för flip-flops. Det har sina fördelar att bo här.

Mycket folk var det i år! Riktigt knökfullt. Alla samlas runt hamnen och ungarna njuter i fulla drag av tivolit, ballongerna och godiset.

Här har vi hela gänget (undertecknad tog bilden) Från vänster Andy, svärmor Cath, svärfar Graham, systerson Woody, svägerskan Tracey, systerson Oscar och så våran Lewis längst ut på änden.

Renarna är nog ett av de populäraste inslagen varje år. Alla tar kort som galningar, och så stannar man till slutet för att se ren-paraden då de knatar runt stan med Father Christmas i en släde. Som svensk är man väl måttligt imponerad. Men söta är dom iallafall.

Äntligen har ljusen tänts! Stora applåder och allmänt glam på vår lilla High Street. Jag kanske är lite fånig och sentimental men jag tycker det är himla fint och pittoreskt.

Utsikt över hamnen. De vackra ljusen i de små träden längs strandpromenaden sitter faktiskt uppe året runt, riktigt fint och stämningsfullt även en ljum sommarnatt...

Sitter i en busskur i väntan på ren-paraden. Undertecknad med make som nästan höll på att somna eftersom det var läggdags för honom. Jobbar man natt så är 18-snåret på kvällen väääldigt sent att vara ute på galej!

Snabbvecka

2011-11-25T11:20:00.001Z

Den här veckan har gått jättesnabbt, känns det som. Först var det ju uppståndelsen när Kostdoktorn länkade till min blogg i måndags. Det trillar fortfarande in en massa extra läsare, jättekul!

I måndags var det också en väldigt viktig dag för en väldigt liten dam. Lilla söta Ciara blev äntligen lagligt fullt ut Sophie och Normans adoptivdotter! Familjen, hälften svensk och hälften engelsk, bor i Hull i norra England och vi fick kontakt för några månader sedan. Sophies blogg kan jag rekommendera, den är både lättläst och trevlig :) GRATTIS till hela familjen, ni är så goa allihop!

En av våra närmsta grannar går i väntans tider, "due date" var den 22 november men jag ser henne fortfarande varje dag släpa hem kassar från Tesco med magen i vädret. Galna människa! Om det var jag skulle jag istället definitivt utnyttja situationen och låta Andy göra alla jobbiga tunga grejer. Fast... det gör han ju nu också! Det är iallafall första babyn för våra grannar, och den blivande pappan verkar betydligt nervösare än mamman. Hoppas det går bra, jag fortsätter spionera från fönstret i mitt "kontor"...

Igår hade vi besök hela eftermiddan, så den dagen gick fort den också. Berättar mer om detta vid ett senare tillfälle, det är fortfarande lite halvhemligt och privat sisådär.

Idag blir det lite lugnt. Jag sitter och filar på min nya webshop, förhoppningsvis är alla länkar osv klara inom de närmsta dagarna. Det blir en stilren enkel shop med enbart smycken och bling, känns kul! Soligt och ganska varmt idag, så turen till postkontoret blir förhoppningsvis smidig. Kanske tar en liten promenad på stranden också medan jag är där... Ikväll blir det fläskfilé med fetaostsås och ett färskt avsnitt av Criminal Minds hemma på soffan efter att Andy tagit sin eftermiddagslur. Myspys.

Besöksräknaren luktar bränt!

2011-11-21T23:12:00.000Z

Wow, vilken dag! Vilken respons på min bloggpost från igår kväll... där ser man vad som kan hända när Kostdoktorn Andreas skriver ett par rader! Många tusen läsare har klickat sig in här på bloggen under dagen, och min stackars besöksräknare flämtar fortfarande av överhettning.

Tack till alla trevliga människor som har kommenterat och hört av sig här och på andra ställen, underbart att höra så många positiva historier om andras erfarenheter och hälsovinster. Och tack till Andreas från en gammal Karlstadtös. Jag känner mig hedrad :)

Firade "uppståndelsen" genom en snabb runda till Morrisons för matinköp. Och snabbt går det ju verkligen när man kan skippa hälften av mathyllorna! Som du ser är vi inte superstrikta med att allt ska vara från scratch, burgarna t ex är toppen att ha i frysen för snabbmiddagar och de innehåller faktiskt bara köttfärs och salt. Carbohydrates NIL. Slå det!

Majonnäs gör jag själv ibland, men för det mesta köper jag färdig. Ägg använder vi bara om de är från frigående höns. Skulle gärna köpa allt ekologiskt, men tyvärr blir det lite för dyrt just nu... Idag blev det slaktarens bästa korvar med blomkålsmos som tillbehör, Andys favorit. Imorrn kör vi färsk lax i ugnen, kanske med en bit Brie till. Nam nam!

Tre år med LCHF

2011-11-20T21:18:00.000Z

Idag är det exakt tre år sedan jag gick över till LCHF. Och jag känner mig filosofisk!

Det var hösten 2008 och jag stressade på Toko, åt fel och för mycket och hann inte med mig själv. Andy hade haft ovanligt många migränanfall en period, och jag hade läst om den där knasiga "fettdieten" som doktor Dahlqvist förordade. Tydligen skulle den hjälpa mot migrän och många andra saker. Funderade lite och tänkte att vikten var det ju så illa ställt med att det skulle nog inte göra nåt om jag gick upp ett kilo till eller två. Gå NER kunde man ju knappast göra på det viset, men det kunde vara värt ett försök! Jag pratade med Andy och föreslog att vi skulle testa en vecka, mest för migränens skull. Och på den vägen är det.

De senaste tre åren har jag inte ens smakat på pasta, ris, potatis, kakor, frukt, godis eller bröd. Inte en enda gång. Jag har tappat massor i vikt. Håret är längre, naglarna starkare. Sover som en stock. Magen är lugn. Hälsporre och dåligt knä har blivit mycket bättre och ger mig nästan aldrig problem. Rynkor och ledvärk och annat åldrande håller sig borta. Läkarkontroll förra månaden (av andra skäl) visade att alla värden är precis som de ska. Enligt "experterna" borde jag vara död vid det här laget. Jag litar mer på min egen kropp än på dem...

Jag predikar aldrig, för jag vet hur tjatiga folk kan vara när man inte vill lyssna. Och LCHF rör upp en hel del känslor verkar det som. Vet inte varför så många motståndare känner sig hotade av det. Men jag respekterar deras åsikt! Jag äter det jag vill, så kan du äta det du vill. Funkar fint för båda. Andy t ex följer inte LCHF utom när det gäller middagarna som jag lagar. Jag läser Kostdoktorns blogg och hänger på forumet Kolhydrater i Fokus för att få inspiration och "sällskap".

Visst har jag några kilo kvar att bli av med. Det får väl ta lite tid om det vill. Det här är inte någon snabbfix.

Visst blir jag sugen på saker ibland. Lasagne. Melon. En påse chips med dippa. Pizza. Mjukglass. Ett grovt vitt bröd med knaprig skorpa. Lemon cheesecake. Men inte så mycket sugen. Inte så sugen så jag stormar till affären och vrålhandlar. Det värsta suget försvann efter några dar, efter det är det mera en saknad efter det "gamla invanda".

Visst kan jag tänka mig att folk tycker jag är lite tråkig när vi är bortbjudna, och lite krånglig på restauranger när jag beställer sallader och omeletter istället för pommes frites och pasta.

Men... igår var vi i Barnstaple och shoppade för julpartyt som Andys jobb bjuder på. Provade flera snygga outfits på Monsoon. Jag hittade sedan en tajt liten svart festklänning på Next. Normalt brukar jag inte ens gå in i de affärerna, för de har ju inte min storlek... Det blev ett par pumps också, och en liten väska. Hemma igen kråmade jag mig framför spegeln och kände mig riktigt fin. Och ganska slank.

Och jag var inte alls sugen på cheesecake.

Man kan ju inte annat...

2011-11-16T21:22:00.000Z

...än älska den här kissen! Carlos Fandango tar sig en liten eftermiddagslur i mitt knä medan vi kollar tv. Förut var han ingen knä-katt alls, men han har ändrat sin attityd de senaste månaderna och hittar nu de mest udda ställningar att sova i...

Dagens goda gärning

2011-11-12T14:30:00.002Z

Min gamla röda soffa, som jag köpte på rea i Debenhams när jag jobbade i Romford nånstans 2003, har helt plötsligt blivit överflödig. Efter att vi bytte till nya soffor i våras har Lewis haft den på sitt rum, men häromveckan skiftade vi runt lite. Hans våningssäng funkade inte riktigt längre nu när han är en lång (nåja) gänglig (hmm) tonåring som sitter där och hukar över sin laptop. Istället fick han ta över dubbelsängen som stod i gästrummet, och då fick inte soffan plats längre.

Efter ett par veckor i garaget hade jag nu lagt ut den på Freecycle. Det är en hemsida med lokala grupper, där man kan skänka bort grejer man inte behöver. Idén är "hellre återvinna än skicka till tippen". Och det var ju inget fel på soffan, men samtidigt kanske man inte alltid orkar städa upp och snygga till och tvätta och ta kort och lista på eBay och tjafsa för att kanske få ut några hundringar om man har tur. Då är principen med Freecycle perfekt: du får den gratis, men du får ta den i befintligt skick och du får hämta den och göra jobbet själv. Man kan även fråga efter saker som nån kan tänkas ha. Det kan vara allt ifrån överblivna burkar för egen sylt-tillverkning till en barnsäng, en gammal generator eller flyttkartonger.

Tidigare har vi gett bort bl a Snoddas gamla marsvinsbur till en familj där dottern skulle få sitt första egna husdjur och var jätte-excited. Visst finns det många som utnyttjar systemet och försöker tigga till sig husvagnar, plasma-tv och hela vardagsrumsinredningar, men på det hela är det en trevlig grej.

Efter ett antal turer med folk som varit varit "VERY interested" och sedan aldrig hörde av sig igen, fick vi så napp från en trevlig kille som hörde av sig igår. Han fixade fram en minibuss och dök upp på eftermiddan med två kompisar.

Som vanligt var jag ganska sentimental. Jag är hopplös med att göra mig av med saker som gamla bilar, soffor, sängar, böcker... till och med en mikrovågsugn kan ge upphov till anfall av "tack snälla du för alla maträtter du värmt åt mig"-sentimentalitet. En viss hamstrings- och OCD-instinkt gör det inte lättare... Och nu snackar vi en soffa som hängt med i typ åtta år och som var den första rejäla möbeln jag köpte i England. Många nätter har jag sovit i den, efter att ha slocknat efter en sen session av chattande med söta pojkar på MSN eller tre avsnitt av CSI på raken.

Och då, när jag står där i regnet och tycker lite synd om mig själv, nämner killen som är här för att hämta soffan att han bara nyligen hörde talas om Freecycle och är såååå tacksam för soffan och kan inte fatta vilken tur han haft. För han jobbar åt en grabb med Downs syndrom, som precis har fått sitt första egna självständiga boende. Och som inte har tillräckligt med möbler och kommer att bli jätteglad över en egen soffa.

Och tänk, helt plötsligt blev det så lätt att se den åka iväg...

Bortskämmardag

2011-11-11T10:51:00.000Z

I tisdags var det alltså dags för en Pamper Day på vackra Arlington Court strax utanför Barnstaple. Jag och Tracey hade varsitt bord, jag med mina smycken förstås - och hon visade upp sina inramade fotografier och erbjöd bokningar för t ex bröllopsfotografering. Är du nyfiken har hon en hemsida här. Hon fotar också det hon kallar Boudoir Babes, dvs sexiga intima foton som överraskning till pojkvännen t ex... men jag vet inte om det är så många som vågat nappa på det hittills!

Så här fint är Arlington Court. Anrikt och vackert, med enorm trädgård från 1800-talet. Vilken otrolig miljö för oss att sälja i, jämfört med mitt skrivbord hemma!

En sån här skylt hittar man ju inte varje dag precis. Fast några påfåglar såg jag aldrig till, tyvärr.

Här har vi hela härligheten. Vi hade ömtåliga antika glasskåp med diverse rariteter alldeles bakom oss, och det var lite nervöst att klampa runt bland alla antikviteter (undertecknad ej inräknad). Det var lite väl mörkt i entréhallen där vi höll hus, så det slutade med att jag stod och lös på smyckena med min mobiltelefon större delen av eftermiddagen!

Arlington var fullt av välklädda medelålders damer som gick runt och drack Bucks Fizz, fick nackmassage och makeovers och hade pengar att spendera på "onödigheter". De var väldigt positiva, och jag fick massor med komplimanger för mina smycken (dagen till ära hade jag enbart mina handgjorda grejer med mig och då känns det ju lite extra kul när folk gillar det man säljer).

Många frågade var jag "fanns till vardags" och verkade besvikna att jag inte hade en liten butik nånstans som de kunde besöka. Överlag var dagen riktigt lyckad och jag kom hem på kvällen med fickorna fulla med pengar och ett par beställningar att skicka ut. Inte dumt! Dessutom har jag nu blivit kontaktad av en av damerna, som undrade om jag ville komma och "hålla ett föredrag" om mina smycken på hennes Women's Institute-förening. Inte vet jag hur man gör nåt sånt, men jag ska fundera på det lite...

Guy Fawkes Day

2011-11-05T12:15:00.004Z

Idag firar vi igen! Knappt har alla små älvor och Draculas smockat i sig sitt lösgodis från Halloween, så är det dags för Guy Fawkes Day, även kallad Bonfire Night.

Guy (Guido) Fawkes var en upprorsman, som år 1605 försökte spränga parlamentet med hjälp av 36 kruttunnor utplacerade på strategiska ställen.

Detta firar vi nu varje 5 november genom att tända massor av majbrasor och skjuta av stora fyrverkerier. Fråga mig inte varför, men lite kul är det och man ska ju aldrig missa ett tillfälle att fira nåt... Lewis är här, och svägerskan Tracey med Lewis två kusiner Oscar och Woody kommer över ikväll, och då ska vi skjuta raketer så det står härliga till, äta hamburgare och överblivet Halloweengodis.

Dessutom vill jag också idag passa på att nämna två små jättefina tjejer som också är värda att fira! Lilla knoddan Ciara som just har fyllt hela 2 år, och våran bästaste lilla Ida, som fyller år imorgon 6 november. GRATTIS till våra finaste töser!

Lyllo

2011-10-25T14:56:00.001+01:00

Min styvdotter Sadie sms:ade mig imorse: snälla kan du retweeta mina tweets till Richard Branson (superkänd mångmiljonär/entreprenör som äger Virgin) för jag har anmält mig till en tävling... Såvisst, jag retweetade. Och ser man på, ungen gick och vann hela tävlingen!!

En lyxweekend i New York, inklusive fickpengar. För två pers. Och hon åker på fredag!

Så här gjorde hon det

Och det här vann hon

Avundsjuk? Jag? Näääeeee...

Drömmer mig tillbaka...

2011-10-18T20:33:00.001+01:00

Vi åkte runt på en vulkan i Timanfaya Nationalpark

Vi badade och solade på vår lilla strand i Costa Teguise

Vi häpnade över landskapet

...och missade aldrig ett tillfälle att fika, med eller utan utsikt!

Vi åkte på ubåtssafari och såg sjunkna skatter och fiskar

och vi letade upp ett par geocachar också!

Sent omsider kommer det så en liten uppdatering efter resan... Jag kan faktiskt inte fatta att det redan är två och en halv vecka sen vi kom hem!! Vart tar tiden vägen? Och varför är det ibland så svårt att sätta sig ner och skriva några få rader när man egentligen har massor att berätta? Nu får jag faktiskt skärpa till mig.

Som ni säkert förstår av det förra blogginlägget så hade vi en alldeles fantastiskt fin resa. Allt gick så smidigt, inga förseningar eller strul eller otrevligheter. Bara lata, varma dagar med en riktig smekmånadskänsla. Vi var båda väldigt imponerade av Lanzarote och tyckte att det var mycket finare och bättre än vi hade förväntat oss. Landskapet är kargt och ödsligt men samtidigt otroligt dramatiskt, storslaget och hisnande vackert.

Vår lilla hyrbil tog oss till udda små hörn av ön som man kanske inte alltid ser. Vi "åkte vilse" med flit ibland för att upptäcka nya ställen, och trots att vi hann med en hel del så finns det fortfarande massor att utforska. Vi vill gärna åka tillbaka snart, det var något med stämningen och klimatet som tilltalar oss väldigt. Andy började snabbt fantisera om hur jag skulle kunna ha ett litet marknadsstånd och sälja smycken, medan han kunde skaffa taxi-licens eller köra buss eller nåt. Hmmm jo visst är det lätt att drömma sig bort!

Vi var på kamelsafari vid lavafälten

Vi såg hisnande vyer och vackra landskap

Vi åt en massa sånt här gott. Ge lökringarna till maken så
har man en perfekt LCHF-rätt! (Och jo, jag "syndade" lite
med några glassar för en gångs skull)

och vi bodde så här fint.

Till sist en av mina favoritbilder från resan.
Andy och receptionskatten i ett avslappnat ögonblick...

Semestertider

2011-09-24T18:29:00.001+01:00

Hade ju tänkt uppdatera regelbundet med bilder och annat från vår semester på Lanzarote, men jag har införskaffat en minst sagt vinglig spansk internetuppkoppling så det får bli lite mer sparsmakat eftersom jag inte alltid har mer än styrfart...

Vi har det iallafall jättebra. Vår ort Costa Teguise är väldigt fin och inte något partyställe, utan har lite lugnare och trevligare atmosfär vilket vi gillar. Vi har hyrt en liten bil och kuskar runt på dagarna och utforskar olika delar av ön. Det finns massor att se och göra! Idag har vi t ex vandrat runt i underjordiska lavatunnlar och beundrat utsikten från en kustremsa 500 meter över havet. Magnifikt, minst sagt.

Bilden nedan är tagen från vår närmaste strand, och där har vi badat och snorklat, och studerat fiskar som simmar upp så nära intill en att man nästan kan ta i dem.

På morgnarna latar vi oss på vår lilla terass, och på kvällarna knallar vi runt och letar upp olika enkla restauranger och sitter där och spanar på folk som går förbi. Då och då hamnar vi i samspråk med någon "fellow Brit" och skojar om hur många ställen här det finns där man kan se "Hem till gården" varje kväll och äta engelsk steak & ale pie... Konstigt nog känner jag mig mer engelsk än svensk när vi är här nere!

Och sen har jag ju förstås hittat en liten mager katt som behöver matas. Naturligtvis. Hade ni trott nåt annat? Varje morgon runt 8.30 dyker hon/han upp på terassen och väntar tålmodigt. I början blev det min frukosttonfisk som gick åt, nu har vi uppgraderat till riktig kattmat. Och varje morgon sitter det lilla livet och fräser vilt åt oss - för säkerhets skull - innan fatet med mat placeras framför nosen. Man vet ju aldrig med turister.

Mot solen och värmen

2011-09-14T21:45:00.001+01:00

Om två dygn kommer jag att sitta någonstans vid den här poolen med en drink i näven och min karl vid min sida. Shortsen är lite mindre storlek än vanligt, bikinin är tvättad, iPoden är synkad, pocketböckerna inköpta, solkrämerna provsniffade, pengarna växlade, kattvakterna/chaufförerna mutade, benen rakade, eBay-butiken stängd och paketen postade.

Det känns ju lite småbra faktiskt (årets understatement). Nu är det smekmånadsdags, två år efter bröllopet...

En söndag i bilen

2011-09-13T09:24:00.001+01:00

Lewis på väg till Surrey, söndag förmiddag

Sadie på väg till Devon, söndag eftermiddag

Helledudane då. :)

Gåsmarsch

2011-09-08T20:21:00.001+01:00

Idag såg vi en man med en gås.

Mannen promenerade runt på bilparkeringen vid vår lokala stormarknad. Gås vaggade efter honom, fram och tillbaka vart han än gick. Efter en stund plockade mannen upp gåsen i famnen och en kille med stor kamerautrustning tog några foton på dem.

Såna slumpmässiga saker händer ofta i England. Liiite undrar man ju varför någon behöver ta kort på en gås utanför Tesco.

En tripp till South Molton

2011-09-03T17:08:00.000+01:00

Idag tog jag och Andy en biltur till South Molton, som är en liten pittoresk stad här i närheten. De har en inomhusmarknad som jag funderar på att söka till. Betydligt mer folk och mer säljare än i Bideford, där jag brukar hålla hus.

De senaste gångerna jag har varit på marknaden har jag haft sällskap av svägerskan Tracey, som har börjat sälja egna inramade fotografier. Då det är så lugnt i Bideford, vill vi söka oss ut till nåt annat ställe med lite mer fart. Men det gäller ju också att det inte finns för många säljare där redan med liknande sortiment, oftast begränsar varje marknad hur många som får sälja t ex smycken eller böcker, så det blir en bra blandning och inte alla stånd säljer samma sorts varor.

Ganska mycket folk runt lunchtid! South Molton är en livlig och traditionsrik marknadsstad och en populär sommarstad för turisterna, och marknaden kändes mycket mer levande än vår vanliga. Såg ingen som sålde fotografier och bara ett par med smycken, så vi borde kunna ha en chans där...

Härligt färgglada och fräscha grönsaker från en lokal handlare. Blev riktigt middagssugen, men det fick bli en kopp te på ett café istället. Sen botaniserade vi i lite second hand-affärer (jag köper ibland gamla halsband och liknande att göra om till egna smycken) och strosade runt på stan.

Så här såg mitt marknadsstånd ut i tisdags i Bideford. Hade för en gångs skull med lite make-up och annat blandat, men det var väldigt dött så försäljningen var inte så imponerande. Tror att det dåliga vädret har avskräckt en del av turisterna.

Efter turen till South Molton idag tog vi en sväng till ett gör-det-själv-ställe och köpte en salig blandning av grejer för att bygga några större displayer till mina örhängen. Jag har lite idéer som jag vill försöka förverkliga, men jag får nog vifta med ögonfransarna lite för make och svärfar, så att de kan knåpa ihop dem åt mig. Jag skulle kunna hamra ihop dem själv, men det har jag inte talat om för Andy! Vill ju inte föstöra mina naglar... ;)

Regnet det bara öser ner...

2011-08-26T18:03:00.000+01:00

Så här kul såg det ut tidigare, när jag satt på kundparkeringen vid Tesco och undrade om jag verkligen behövde fläskkotletter SÅ mycket... 14 grader och ösregn. Vad är det för jä*la augusti egentligen?? Tack och lov är det bara tre veckor kvar till vår semester i solen.

Idag är jag ganska nöjd med mig själv, eftersom jag lyckats nå mitt "helv*te också jag ska på semester och måste visa mig i bikini"-viktmål som jag satte för ett par månader sedan. Det är trevligt när den där första siffran på digitalvågen hoppar neråt ett steg... Över 2 1/2 år på LCHF och jag har fortfarande ingen längtan efter annan mat. Visst tar det längre tid för mig än för många andra att gå ner, men det går åt rätt håll sakta men säkert och kroppen hinner med :)

Här är bilder från i lördags, när vi mötte upp med Sadie efter att ha släppt av Lewis hos mamman. Vi åt lunch tillsammans och hade sedan en skön eftermiddag (i SOL för en gångs skull!) vid Basingstoke Canal, där det är så här fint.

Sadie har praktikplats under sommaren på ett nytt modernt företag, JustEat, som tillhandahåller olika restaurangers hämträttsmenyer på nätet och man kan också beställa utkörning från deras hemsida! Kul att det går så bra för henne och att hon tycker det är så intressant. Förhoppningsvis har hon några dagar ledigt innan pluggandet börjar igen, och då har hon lovat att komma ner till oss och hälsa på igen.

Mäktig och lång Alfapet-kamp hemma hos svägerskan Tracey i söndags. Jag kom tvåa. Inte så tokigt med tanke på att vinnarna svärmor och svärfar spelade som par, och särskilt inte med tanke på den lysande omgången jag hade här nedan... Andy fuskade som vanligt men det hjälpte inte. Jag slog honom ändå. Trots alla mina i:n.

Det är så lugnt och fridfullt här vid kusten

2011-08-23T22:16:00.002+01:00

Bläh. Vad stressigt det blev idag...

Först packade jag alla kundordrar som skulle postas, precis som jag gör varje förmiddag. Fick lite panik eftersom jag inte kunde hitta en liten emaljerad berlock som en eBay-kund hade köpt. Letade i alla tänkbara lagerlådor men den fanns ingenstans. Bestämde mig för att ta itu med det problemet senare.

Sen slängde jag mig i bilen och drog till postkontoret och lämpade över dagens skörd. Körde sedan in till stan och parkerade utanför banken, tog ut pengar från svenskt konto och satte in på engelskt. Knallade uppför kullen till en chokladaffär för att hitta grejer till ett par kundbeställningar. Sedan nerför kullen igen, till Superdrug och Boots för att kolla efter solkrämer inför semesterresan.

Handlas behövde det göras också. Så Morrisons blev nästa stopp, lite åt oss och lite åt businessen. Flängde sedan raka vägen hem och mötte Andy i dörren. Lämpade av alla grejer, slafsade i mig lite tonfiskröra a la LCHF (frukost klockan 14...) och så åkte vi iväg i Andys bil för att fixa två nya däck.

Vår däckkille hade givetvis slut på de vi tänkt köpa, de enda som fanns var dyrare och han tar bara kontanter. Så eftersom jag inte tagit ut tillräckligt fick vi skjuta upp däckbytet och istället kuska ner till närmaste uttagsautomat. Passade på att köpa några smågrejer till jobbet i stormarknaden bredvid.

Vid det laget var klockan nästan 15 och Andy hade ett tandläkarbesök bokat. Jag följde med och väntade utanför. Tog inte lång tid, så då blev det raka vägen tillbaka till däckkillen igen. Väntade där medan han bytte två däck. Under tiden satt en av hans hundar på mina fötter. Lite obekvämt för mig men onekligen ganska charmigt!

Andy ringde nu bilverkstan och frågade om de kunde ta emot bilen för besiktning. Löper ut imorgon. Bra framförhållning i familjen H, vill jag lova. Nu var klockan 16.30 och de stängde 17 och vi var tvungna att flänga hem och hämta min bil så att vi kunde ta oss tillbaks! Vid det laget insåg jag att jag bara druckit en kopp te på hela dagen, och började känna mig lite halvsnurrig i skallen av vätskebrist.

Strax efter fem var vi hemma igen. Andy geggade ihop en banana custard eftersom han inte kunde tugga så bra efter tandläkaren, och så vi satte oss och tittade på tv en timme innan det var sängdags för honom. Och då är det som vanligt dags för mig att gå tillbaks till datorn och jobbet.

Jäkligt skönt att inte alla dagar är som idag! Och berlocken låg - helt superlogiskt förstås - i lagerlådan för handgjorda armband. Typiskt mig.

Fylla moppe

2011-08-12T12:55:00.000+01:00

Sådärja, livet börjar återgår till den vanliga lunken igen. Blir fortfarande vansinnigt arg när jag ser sluskiga tonåringar på teve som skryter om hur många laptops de lyckades stjäla i kravallerna "för att det är ju typ regerings fel typ... de där konservativa eller vilka det nu är..." De vet inte ens vem som sitter vid makten!

Andy är på väg för att hämta Lewis. Först jobbar han ett helt natt/morgonskift, sen sätter han sig i bilen för att köra i ytterligare 6 - 8 timmar beroende på trafiken. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt för att fixa det! Karln har en uthållighet av sällan skådat slag när det gäller bilkörning... Just nu är alla turister på väg åt det här hållet för sina semestrar vid kusten, så hemresan kan bli lite lång och seg bland alla husvagnar och ovana bilförare.

Lewis fyllde 15 år i förrgår. Vart tar tiden vägen?? Han var ju bara 10 häromdagen när jag och Andy träffades... Vi har köpt en sprillans ny mobil åt honom eftersom hans gamla är nåt billigt skräp från LG som hans mamma köpte och som han avskyr. Så nu ska han få en vettig modell så han kan köra Facebook och annat på. Styvmormor - min mamma - bidrar med ett läckert dödskalle-skal och några grejer som han kan ladda hem. Andy är så förväntansfull så han är som ett litet barn själv! Det är alltid så härligt att se hur han älskar att skämma bort ungarna. Om han nånsin vann en miljon på lotteri skulle vi nog inte ha ens en hundralapp kvar själva! :)

Svärmor har bestämt att vi måste ha tårta och födelsedagskalas för Lewis och har därför bjudit in sig själv och resten av familjen på söndag. Hmm. Det får bli en budgetvariant den här gången!

Reeves Corner

2011-08-09T21:05:00.000+01:00

Jag är så ledsen och så arg att det är svårt att formulera sig ordentligt. Igår slog de verkligen till mot Croydon med full kraft. Reeves Corner är borta. Husen på London Road har brunnit ner. Många blev hemlösa och fick fly i panik. Butikerna i närheten är trasiga och tömda.

Där brandbilen står på bilden, det är ju "min" egen lilla gata... Ca femtio meter längre ner står mitt gamla hus... om det nu står kvar efter nattens övningar, vill säga. Vid det vita huset i övre högra hörnet brukade jag stå och vänta på min tram, min spårvagn som tog mig till jobbet i Kingston.

Reeves Corner brinnande med skrämmande höga lågor visades hela kvällen och natten på Sky och BBC. En slags symbol för meningslösheten med dessa kravaller. House of Reeves, en möbelaffär, femte generationens familjeföretag sedan 1867 med många anställda som tjänar sitt levebröd där. Det motstod Blitzen under andra världskriget. Nu borta på ett par minuter för att nån idiot tyckte det var coolt att tända på. För några år sedan köpte jag vår dubbelsäng där, och tyckte det var komiskt när de envisades med att köra ut den med lastbil trots att jag pekade ut mitt hus inifrån affären...

Bilden lånade jag från Daily Mail

Idag slår de sönder Manchester.

Eländet fortsätter

2011-08-08T20:31:00.000+01:00

Nu har dom gett sig på Croydon också. Huliganerna slår systematiskt sönder en stadsdel i taget. Stölder, bränder, misshandel och våld. Fullkomligt meningslöst. Detta har inget med rättvisa att göra, det handlar bara om själviskhet, besinningslöst och idiotiskt beteende.

Ni som hängt med här ett tag vet att jag bodde i Croydon från våren 2005 tills jag och Andy flyttade till Staines sensommaren 2007. Väldigt centralt bodde jag dessutom, alldeles runt hörnet från den stora affärsgatan. Hade jag varit kvar där nu hade jag känt mig väldigt, väldigt liten och väldigt, väldigt rädd.

Istället sitter jag ute på landsbygden i Devon och funderar på hur det går för mina före detta grannar, kollegor och för mina vänner där i krokarna. Jag känner mig ganska så trygg härute. Men väldigt, väldigt ledsen i ögat... Vart är det här landet på väg egentligen?

Puckon

2011-08-07T13:20:00.000+01:00

Återigen dåliga nyheter från England. Tottenham brinner. En liten idiotgangster springer runt och viftar med ett vapen och skjuter en polis. Poliserna skjuter tillbaka. Då tycker folk att det är polisens fel att han dör, så då ska man starta ett upplopp?? Hur funkar man när man resonerar så?

Hela natten samlades idioter i Tottenham, satte eld på byggnader, bilar och bussar, plundrade lokala affärer, slogs och skadade 26 poliser på kuppen. Massor med oskyldiga människor har förlorat hem och levebröd bara för att ett gäng puckon låtsas att de "protesterar"

I dagens England finns det tyvärr alltför många våldsamma och egoistiska människor, som tycker att det är helt okay att ta chansen att plundra en sportaffär och få gratis gympadojor för att någon blivit skjuten. Jag har svårt att hitta logiken i det hela!

Svenska kunder

2011-08-02T11:46:00.000+01:00

Jag älskar mitt jobb. Tröttnar aldrig på det. Men ibland blir jag väldigt trött på kunder, det måste jag erkänna. Klockan är bara 11 på förmiddan, och jag har redan haft 3 stycken som har fått mig att slita mitt hår...

Är det för mycket begärt att man kanske använder hjärnan en liten tiny bit när man shoppar online? Att man t ex avvaktar ett mail som talar om hur mycket frakten blir på de varor man köpt, och inte bestämmer sig för att "gissa" ett belopp och betala in det? Eller att man kanske inte svarar på betalninginfomailet för att fråga efter betalningsinfon? Eller att kunden som får ett mail där det står att vi har betalat ut ett belopp och att de ska logga in på kontot för att godkänna mottagandet, kanske själv fixar att göra detta utan att vi måste påminna dem och sedan hålla handen för att de inte klarar av att klicka på en länk?

Och hur kommer det sig att alla dessa kunder är svenskar? Engelsmän och andra nationaliteter har givetvis sina problem också, men ingen annanstans har jag så mycket strul och krångel och konstiga frågor som från just svenskarna.

Andra nationaliteter köper en vara, loggar sedan in på PayPal och betalar varan inom fem minuter. Jag packar, postar, lämnar feedback, mailar att varan är på g. Och sen väntar de tills den dyker upp. Och då lämnar de feedback. Affär avklarad.

Svenskarna mailar innan för att fråga om vi samfraktar. Ja, det står i annonsen. De frågar sen om det tar extra tid från England. Ja, det står i annonsen. Sen frågar de om den finns i grönt istället. Nej, det gör den inte. Sen köper de varan. Vi skickar betalningsinfo. Tre dar senare köper de en annan vara. Vi summerar och skickar ny betalningsinfo, betalning inom fem dagar tack. Åtta dagar senare skickar vi ut en påminnelse. Fyra dagar senare skickar vi ut en ny påminnelse.

Då betalar de. Sen mailar de för att tala om att de har betalat och att de tyvärr inte kunde tidigare för de har
A. varit bortresta (really?? 10 minuter efter att du köpte varan åkte du bort i tre veckor?)
B. haft åsknedslag och datorn pajade
C. fått kontot hackat och datorn pajade
D. en faster har varit väldigt sjuk
E. de själva har varit väldigt sjuka (lustigt nog har de varit pigga nog att handla från minst 10 andra säljare på nätet under tiden)
F. internetbanken strular (detta problem varar tydligen normalt i minst två veckor)
G. de har tappat bort originalmailet med betalningsinfon (errm du har fått FYRA vid det här laget, darling) eller
H. all of the above.

Vid detta tillfälle brukar de också meddela att de vill ha varan skickad till sin pojkväns/mammas/kompis adress så kan jag vara så snäll och ändra? Visst, jag skriver ut nya etiketter, no problem.

Dessutom brukar de också passa på att informera mig om att jag ska packa väl och att jag ska lämna feedback när affären är klar. Nähä?? Tänk, registrerat företag och 3600 positiva feedback hittills, och de små bitarna hade jag väl aldrig kommit på själv. Vilken tur att de "utbildar" mig...

Jag mailar tillbaka och tackar för betalningen. Då mailar de för att tacka för mailet och så önskar de en trevlig helg. Jag önskar också trevlig helg. Packar varan, postar den och mailar att den postats, i mailet står också "räkna med ca en veckas leveranstid". Då mailar de och frågar hur länge det kan ta på ett ungefär.

Fyra dagar senare får jag ett mail där de talar om att de fått varan och att de nu ska lämna feedback. Och sen lämnar de feedback. Och så får jag maila och tacka för feedbacken. Och då mailar de för att tacka för mailet och önska trevlig helg igen.

Och vid det laget känns det nästan som jag har förtjänat mina 23 kronor i vinst eller vad det nu blev...

Suuuuuuck.

Låter jag lite cynisk? Nädå. Jag älskar er, svenskar. Egentligen. Men ibland är ni lite jobbiga :)

Ett inlägg i könsdebatten

2011-07-28T16:18:00.002+01:00

I bilen på väg till postkontoret en eftermiddag i Devon.

Maken: Oooh, look at her, she looks a bit rough!

Jag: It's a he.

Maken: Ah. That explains it.

Ovant

2011-07-26T11:53:00.002+01:00

Hmmm det är någon konstig jättestor gul skinande cirkel på himlen idag... känner inte riktigt igen fenomenet men jag har för mig att vi brukade kalla det för "Solen"...

Så annorlunda det ser ut!

En svart dag

2011-07-23T11:08:00.000+01:00

Vad kan man säga om gårdagens händelser i Norge... Hur kan någon vara så totalt känslokall att man går ut och skjuter ihjäl 80 tonåringar på sommarläger? Ofattbart för oss andra.

Jag ryser i hela kroppen idag. Världen är en ond plats ibland.

De senaste dagarna, enligt Carlos och Princess...

2011-07-13T23:00:00.001+01:00

Tog det lite lugnt.

Ute på spännande äventyr... nästan.

Tog det lite lugnt.

Livet är tufft när man är katt i familjens H:s hushåll.

72

2011-07-10T22:38:00.001+01:00

Tillägnad min pappa, som skulle ha fyllt 72 år idag.
Grattis på födelsedagen, pappa. Hoppas jasminen blommar.

Swenglish

2011-06-28T16:25:00.000+01:00

Till katten som just hoppat upp på fönsterbrädet:

- Heeey pretty girl, aren't you gorgeous... Vill du gå ut?

*öppnar fönstret*

- Oooooh, it's blåsigt!

*suck*

Nästan midsommar!

2011-06-24T00:21:00.001+01:00

I år blir det lugnt... inget särskilt firande eftersom Andy jobbar och sedan hämtar Lewis. Hmm... skrev jag inte det sist också? Nu har tiden rasat iväg igen. Ska skaffa hem lite laxfilé och några färska bär så blir det lite LCHF-midsommar av det. Tyvärr har det inte blivit någon tur till IKEA på sistone, så jag har ingen sillburk eller svensk ost hemma, men det får gå ändå!

Inget superspännande har väl hänt på sistone. Vädret har varit ganska uruselt, regn och blåst varenda dag. Affärerna är sega just nu, sommarn står för dörren och folk har väl inte råd att spendera en massa extra. Dagarna har gått in en jämn lunk.

Fast en positiv sak iallafall - vi har äntligen kommit till skott och bokat vår bröllopsresa! Hmm nåja, bara två år för sent... men det var ju så mycket andra utgifter runt bröllopet. Mamma deklarerade tidigare i våras att hon ville bjuda oss på en semester, och det nappade vi ju tacksamt på. Så det blir två härliga veckor på Lanzarote i september. Ser verkligen fram emot det, det är ju också faktiskt Andys och min första riktiga semesterresa tillsammans! Hittills har det bara varit turer till Sverige.

I helgen firade vi Andys pappas födelsedag, av en slump var det i år också Fars Dag här på samma dag så vi firade lite extra. Tänkte en del på min egen pappa också, det är ju fem år sedan han gick bort nu.

Men var är det med engelsmän och deras "puddings"?? Hur många efterrätter behöver man egentligen på en familjemiddag? I söndags had svärmor fixat SEX stycken efterrätter PLUS födelsedagstårta. Herregud... Vi var ju bara fem vuxna och två barn. Och jag kunde ju ändå bara äta lite bär och grädde...

Woody hade fått en luftballong som karlarna bestämde sig för att testa. Det gick ju sisådär... Den kom aldrig ens upp i luften utan "sömmarna" revs upp och det blev platt fall innan det ens började. Men tanken var ju god iallafall.

Och det vore bra om någon kunde tala om för den där röda katten att han faktiskt inte bor här... Fast visst är dom söta alla tre. Helledudane.

Sämre dagar har man haft

2011-06-04T14:41:00.000+01:00

Igår var det 25 grader varmt i skuggan.

Jag tog en paus i jobbandet (Andy hade åkt för att hämta upp Lewis) och satt i solen, i shorts och bikinibehå, med magen full av färska hallon och vispgrädde. iPoden på lagom låg volym med behaglig sommarmusik.

Carlos låg och sov slött i skuggan under min stol. Då och då spratt han upp för att jaga en imaginär fluga på ett tämligen odisciplinerat sätt, men letade sig snabbt tillbaka till sin trygga behagliga sovplats igen.

Där satt vi. Länge.

Mest jobb

2011-06-02T01:02:00.000+01:00

Här sitter jag mitt i natten och försöker få skallen att fungera så jag kan skriva nåt vettigt... Vad märkligt det är egentligen, ibland har jag så många saker som jag vill berätta på bloggen, och andra gånger - som idag - försöker man förtvivlat komma på en enda intressant sak som har hänt, fast det har gått två veckor sen senaste bloggposten. Hmm.

Då ska vi se.

Andy har varit förkyld igen. Han jobbar nog för hårt för det mesta, stackarn.

Ett hotell i Bideford där vi bor brann ner natten till igår. Pyroman anhållen. Det är det mest spännande som hänt här på flera år, tror jag!

Princess kom inknallandes med en levande fågel för en liten stund sen. Det blev ett väldigt jagande och extremt mycket fjädrar i gästrummet innan fågeln hamnade på rätt sida fönsterglaset igen. Annars är katternas favorit just nu små baby-vildkaniner. Vi har räddat de flesta, Andy lyckades till och med återuppliva en liten stackare, men ett par stycken har strukit med. Jag får med jämna mellanrum knata upp längs gatan för att släppa ut en liten harpalt, inlindad i en kökshandduk, på säkert avstånd från katterna!

Jag jobbar på som vanligt. Det har varit extremt lugnt på säljfronten och det frustrerar mig. Jag vill ha mycket att göra!! Håller just nu på att omdirigera och maximera mina listningar på eBay och Tradera så att jag jag får ut bästa exponering av varorna. Jag har tagit bort i stort sett alla engelska matvaror från Tradera... smycken och makeup blandat med efterrätter och chokladbitar blir en förbryllande kombination så det känns bättre att strömlinjeforma litegrann. Dessutom har jag också tagit bort allt UTOM matvaror och godis från webshopen. Mycket enklare att hålla isär de olika grejerna nu, för att inte tala om marknadsföringen!

Dessutom håller jag på med att göra en liten kollektion av smycken som damen på mitt postkontor (som är inrymt i en liten presentbutik) ska sälja över sommaren när vi har mycket lättlurade turister här :) Det blir lite fräscha sommarfärger med glaspärlor bl a, plus en "surfkollektion" - trä, snäckskal, läder... När det är klart är det att lägga upp en shop på Facebook som får bli nästa projekt. Och så ska jag anstränga mig för att Twittra lite mer... Lägg gärna till zilverbiz om du håller hus på Twitter!

På fredag hämtar Andy Lewis som vanligt. Och på lördag har vi bjudit in kusinerna Oz och Woody på en "sleep-over" så då blir det hela huset fullt av ungar... Jag misstänker att Xboxen kommer att lida av överhettning.

Se där ja. Skallen funkade. Blir kanske inget Nobelpris i litteratur av det hela. Men ändå.

Tillbaka till rötterna

2011-05-18T10:53:00.001+01:00

Vad konstigt det kändes att vara i Sverige, efter nästan två års frånvaro! Men allt var väldigt mycket som vanligt, inte mycket hade ändrats.

Mamma blev jätteglad men fick en smärre chock när jag dök upp på verandan :)

Jag hann med att fira födelsedag med mamma, hjälpa till med bl a fönsterputs och förrådsrensning, lämpa av flera kassar med gamla böcker hos Gengåvan, titta ut till huset i Vålberg, ta en tur till Arnäs med Magnus (bilderna nedan), hitta en geocache, ta en pizza(fyllning), kolla på gamla filmsnuttar från 90-talet, kolla in farbror Affens och Maris nya lägenhet (vilken usikt!!) och samtidigt träffa farmor och min andra farbror Janne och Maya. Toppen att få se alla dessa kära ansikten igen...

Det blev också ett par shoppingrundor inne i stan och en HEL DEL flängande för att på mindre än fyra dagar fixa både nytt pass som Mrs H och nytt bankkort, byta adress på Skattemyndigheten och gud vet allt annat som måste grejas. Som tur var kände killen på polisen igen mig, han är en gammal kompis till Pia vilket innebar att jag fick extra snäll hjälp med allt tramsande. Att ansöka om pass när man bor utomlands är INTE så värst straight forward direkt...

Passet fick jag på förmiddagen samma dag jag reste till Uppsala - puh!! Sedan var det ett mindre problem att få flygplatspersonalen att förstå att jag ju borde få flyga på en biljett som inte hade samma efternamn som mitt pass... Men de var hyggliga och hjälpsamma!

Sen blev det ett alldeles för snabbt besök i Uppsala hos Anna och Jonas och ungarna. Anna bjöd på ljuvlig LCHF-mat som passade perfekt, och sen satt vi uppe halva natten och snackade... Hade mycket att ta igen och det var härligt att se hela familjen. Dagen därpå skjutsade hon mig till flyget i Västerås och vips så var resan över.

Måste dock erkänna att det var underbart att komma hem till en mycket efterlängtad Andy som deklarerade redan vid flygparkeringen att "Hörru du det där gör vi inte om i första taget! Nästa gång följer jag med, det är helt enkelt inte rätt att vi ska vara ifrån varandra en hel vecka!"

På vägen hem plockade vi upp Lewis och nu är han här hela veckan. Idag kommer svärisarna över på fika så vi får se om jag kan slita honom ifrån World of Warcraft på datorn...

En av de bästa platserna på jorden...

Magnus har hittat en geocache

Hemliga resplaner

2011-05-06T19:31:00.000+01:00

Håller just på att packa de sista bitarna. Inatt kör vi upp till Stansted och sen tar jag flyget över till Sverige. Mamma fyller år i veckan och det är VERKLIGEN på tiden att jag hälsar på. Vi har inte varit i Sverige sedan bröllopet och det är ju nästan lite skämmigt...

Bokade för bara ett par veckor sedan, efter att jag och Andy diskuterat igenom hur vi skulle göra med Sverigebesök närmsta tiden. Han får stanna hemma den här gången, vi sparar på semesterdagar och pengar för att kunna åka på någon resa i höst. Känns trist att vara ifrån honom en hel vecka, men jag får stå ut.

Jag kommer säkert att ha fullt upp, och han jobbar ju mest och sover i veckan så han kanske inte hinner sakna mig så mycket. Raringen ska köra mig hela vägen till flygplatsen vilket tar 4-5 timmar, och sen vända om och köra hem igen. Sen några dagar senare får han göra om alltihop igen för att hämta mig!

Ska försöka hinna med det vanliga - farmor och kanske förhoppningsvis båda mina farbröder med respektive, en pizzakväll med Magnus (jag får väl äta fyllningen och skippa degen!) och sedan en dag på slutet hemma hos bästaste vännen Anna och Jonas och deras två goa ungar.

Nu gäller det bara att klara av ett sista snabbt telefonsamtal till mamma utan att försäga mig och avslöja planerna! Hon vet nämligen inte om att jag kommer än... :)

Assertiveness

2011-05-04T22:35:00.000+01:00

Idag ringde jag och skällde på 4 olika personer på Sky, som står för vårt bredband och vår kabelteve. Och vips så betalar vi 170 kronor mindre i månaden och har dessutom fått bredbandet uppgraderat.

Jag har svårt för konfrontationer och gillar inte att klaga på saker. Men ibland gäller det att vara lite påstridig för att få saker och ting att fungera som man blivit lovad.

Ger mig själv en liten klapp på axeln.

It was amazing, sa drottningen

2011-04-30T22:23:00.000+01:00

Sådärja, då var bröllopet avklarat då! Pampigt och tjusigt precis som det ska vara, och visst var bruden jättevacker i sin spetsklänning... Alla var jättenöjda med hur fint det avlöpte. Inga terroristattacker eller bråk, bara vackra scener, glada människor som gått man ur huse för att fira och en "commoner" som i sann askungestil blev en "royal".

Tyvärr såg jag aldrig till Vickan och Daniel i vimlet, men jag såg iallafall på bilderna efteråt att hon såg lika snygg ut som vanligt.

Vi skrattade gott åt prinsessorna Beatrice och Eugenie och deras knepiga hattar. SamCam (David Camerons fru Samantha) kunde ha burit en hatt eller en elegantare klänning. Och Victoria Beckham såg absolut vråltråkig ut... med alla hennes resurser kunde hon väl fått till nåt roligare! Camilla och Kates mamma Carole var eleganta och svala, och drottning Elizabeth kan man ju inte klaga på som ser så fräsch ut trots sina 85 år. Var roligt att se att hon faktiskt log en hel del och verkade riktigt nöjd för en gångs skull!

Londons gator var fulla och jag blev lite rörd och väldigt stolt av alla brittiska flaggor och all patriotism. Visst känner jag mig iallafall till hälften engelsk efter de här åren. Andy påstår att jag är "mer engelsk än svensk" numera, och Magnus påpekade häromdagen med ett garv att jag hävde ur mig diverse svengelska uttryck som inte lät riktigt rätt. Hmm. Visst blir man påverkad av att bo i ett annat land så här länge! Men jag skulle inte vilja ändra på det, och jag skulle inte vilja gå tillbaka till att vara 100% svensk igen.

På eftermiddan blev vi uttvingade till grannarnas "street party" med barbeque och Buck's Fizz och hundar och ungar (det är tradition att ha gatufest vid såna här tillfällen) och vi stannade en stund för att visa vår goda vilja. En av dem är ett riktigt klappträ och vi har haft ett par duster med honom, så han är inte direkt vår favoritperson. Men hans fru är okay så vi höll god min, skålade för brudparet och småpratade i lämpligt antal minuter innan vi smet tillbaka in till oss och pustade ut.

(Senare på kvällen fick vi smita förbi dem för att rädda en liten babykanin som katterna släpat in i trädgården, men det är en annan historia)

Fast ändå... visst önskade jag att det här bröllopet hade varit lite mer känslosamt, att de hade kyssts ordentligt och inte bara lite hastigt, och att Kate hade vågat le lite mer precis som Victoria som stod där och sken som en sol under hela vigseln... och visst var Victoria snäppet vackrare än Kate. Och visst bölade jag som en tok förra året när min gamla idol Björn Skifs sjöng i kyrkan... men det har väl inget att göra med att jag är svensk... eller?

Spänningen stiger...

2011-04-28T12:54:00.000+01:00

Nu är det bara "one sleep left" till vårt stora feta kungliga bröllop! Spänningen stiger... vad har hon för klänning, hur ser buketten ut, kommer det att regna eller inte... alla spekulerar. Vi har blivit upplysta om att Kate (f´låt, Catherine) INTE kommer att följa traditionen och lova att "obey" prins William. I modern anda upprepar hon vad prinsessan Diana gjorde 1981 och ordet kommer därför att uteslutas från hennes löften. Hon lovar istället att "love, comfort, honour and keep" vilket ju låter mycket trevligare!

Andy jobbar tyvärr på förmiddagen, men kollar så mycket vi hinner med under dagen. Blir smaskig LCHF-middag på kycklinggryta med fetaost och gräddyoghurt med hallon för att fira.

I övrigt har vi skrattat gott åt den här videon senaste veckan... klockren reklam från T-Mobile!

Klassiskt engelskt påskfirande

2011-04-26T17:55:00.001+01:00

Andy och systerson i bitter kamp. En helt vanlig påsk hos familjen H!

Somriga dagar

2011-04-21T14:25:00.000+01:00

Vilken tur vi har haft med vädret senaste veckorna! Strålande solsken mestadels, och härliga temperaturer. Styvotter Sadie tajmade det bra och kom hit för en veckas påsklov och vila från universitetspluggandet. Andy hade tagit ett par dagar ledigt och vi passade på att utnyttja tiden med att åka på utflykter, slappa i trädgården, vandra på stranden... och jag och Sadie satt uppe halva nätterna och listade varor på eBay... hon har börjat med en liten eBay-shop där hon säljer en massa läckra piercingsmycken av alla de slag. Ta en titt på hennes grejer här, hon skickar även till Europa!

Mmmmmm... äta ute på favorithaket The Sunshine enligt LCHF = 3 stora skivor bacon, 3 "scrambled eggs" (äggröra) och en massa riven smält ost ovanpå. Då står man sig hela dan! Numera behöver jag bara beställa "the usual"... de tycker nog jag är lite konstig kanske, men det bjuder jag på.

Våran Carlos och grannens Rusty latar sig i solen. Vilket tufft liv de har... äta, sova, sola, jaga en mus eller två, sova lite till...

Jag och Sadie på stranden. Flip flops - check. Solglasögon - check. Sommarkläder - check. Fåniga flin - check. Får aldrig nog av vår långa vackra sandstrand och njuter varje gång jag är där!

Andy börjar bli riktigt excited över vårt stundande Royal Wedding! Flaggan har han nu satt upp i lastbilen så att alla som passerar kan beundra den...

Affärerna svämmar över av memorabilia med Kate och William och allt är förstås MYCKET smakfullt och stilrent (hmm). Just ja, vi får vi inte kalla henne Kate längre... och absolut inte Waity Katie (för att hon fick vänta så länge). Catherine ska det vara nu. Ja ja, det tar nog några år innan vi ändrat det. Kul är det iallafall med bröllop. Det blir stort firande i hela landet, gatufester, uppträdanden, fester och allmän hallabaluns. Fredagen är röd dag och de flesta är lediga så att vi kan fira ordentligt.

Känns ju lite som att jag är priviligierad, förra året firade ju vi Victoria och Daniel och nu får jag chans att fira igen!

Fyra små bokstäver...

2011-04-14T11:38:00.001+01:00

...blir LCHF.

Imorse visade vågen på minus 23,0 kilo. Det går inte fort, men det går! Två och ett halvt år efter ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv går jag nu och kråmar mig i spegeln lite extra varje gång jag passerar.

Det är en bit kvar, men hur underbart tror ni att det känns att hiva iväg tre kassar med kläder till välgörenhet för att de blivit för stora... och sen gå ut och shoppa nya med tonårsstyvdottern som uppmuntrande smakråd? Och inte behöva fundera på om affären har en "plus-avdelning" eller inte?

Och jag har fortfarande inte tröttnat på fläskkarré.

Vardagsrum Makeover Day

2011-04-13T11:12:00.002+01:00

Lite skillnad, if I may say so myself! (Fast jag måste påpeka att före-bilden ser 10 gånger värre ut än vanligt, eftersom min käre make hade varit hemma i två veckor med lunginflammation och tillbringat större delen av den tiden på soffan...)

FÖRE

EFTER

Vuxenpoäng

2011-03-27T18:22:00.000+01:00

Jag antar att det är ganska vuxet att vara jätte-excited över att de nya sofforna ska komma imorrn eftermiddag...?

Extra vuxenpoäng får vi väl också för att vi i helgen planterat 1 styck "Red Robin"-buske i trädgården samt två små thujor i jättekrukorna på framsidan. Hur präktiga är vi? (Hmm nåja, fast vi fick ju rycka upp de stendöda margueriterna från förra året för att rensa krukorna...)

Våren är här

2011-03-18T19:34:00.000Z

Några bilder från ett lite sömnigt men vårvarmt Westward Ho...

Turisterna har ännu inte dykt upp och man ser nån enstaka människa här och där. Lugnet före stormen. Lagom till påsk börjar de dyka upp. Jag passade på att ta en promenad i vårsolen och insöp D-vitamin för fulla muggar.

Nyförälskad

2011-03-09T00:22:00.000Z

Lite iallafall... det tar tid att komma över en lång relation :-) Men en ny grön pigg liten Rover gör så gott den kan! Visst är den söt?

Tacka vet jag eBay, där kan man hitta nästan vad som helst. T ex en ny bil.

En kärleksförklaring

2011-02-28T11:51:00.002Z

En varm julidag 2003 knallade jag iväg till den närmaste bilhandlaren jag hade i Grays, Essex, och pekade på den billigaste bilen de hade och bad att få provköra. Mamma hade lovat att bidra med pengar. Jag var pank, jag bodde i en pytteliten etta och jag hade bara jobbat några månader på mitt första jobb i England. Jag kände nästan ingen förutom min ex, och honom ville jag ju inte direkt umgås med så mycket. Jag hade kravlat mig upp från en nästan omöjlig situation, ensam i ett främmande land med alla planer omkullkastade, utan karl, jobb, boende, pengar eller vänner.

Och nu var det dags för FRIHET. En bil. Efter 10 månader utan, för första gången sen jag tog körkort, hade jag gett mig f*n på att nu skulle jag fixa det. Inga fler halvtimmespromenader till jobbet, inga dyra taxiresor, inga opålitliga bussar... Kunna handla mer än två matkassar. Kunna åka till Chadwell Heath för att hälsa på de enda kompisarna jag hade, Chris, Debbie och Gary. Kunna ge mig ut på landsbygden på en dagstur. Kunna ta mig till jobbet på en söndag.

Jag minns känslan när jag hämtade min Rover. Nervositeten över att helt plötsligt köra på fel sida, växla med vänstern och virra runt i rondellerna. Känslan av stolthet när min första tur på egen hand blev en vinglig 10-minutersresa till Tesco stormarknad nere vid Lakeside. Så lycklig jag var.

Min Rover har följt mig till South Ockendon, till Croydon, till Staines, till Westward Ho! och nu till Bideford. Den har sett alla mina hjärtesorger och ögonblick av lycka. Den har troget tagit mig på utflykter med besökare från Sverige, till och med en tripp med mamma till Devon långt innan Andy dök upp. Den har varit min följeslagare genom alla kullerbyttor som livet i England har gett mig.

I lördags startade vi upp den efter att den stått still några veckor... som pensionär ville den inte längre samarbeta efter flera veckors ösregn. Jag förstod. Och jag accepterade. Tacksam för att den fortfarande hängde med. Men den startade som en dröm. Vi körde en liten sväng för att ladda batteriet. Solen sken, bilen var pigg och ärtig som vanligt och jag sken som en sol jag också över att äntligen ha fått igång min lilla vän igen.

Ett par kilometer hemifrån tog det stopp. Vi hackade och rullade så långt vi kunde, och kom nästan hela vägen hem men fick lämna den i vägrenen nere i kurvan. Motorn hade skurit och topplocket hade gått.

The end of an era. Strax ska jag knalla ner till vägen med två nycklar, ett registreringsbevis och ett tungt hjärta. Om en timme kommer det en kille med en bärgningsbil för att ta med en liten svart Rover till den stora parkeringsplatsen i himmelen.

Min älskade lilla bil.

Tre mot en

2011-02-15T22:47:00.000Z

Jag är faktiskt glad att jag inte är den stackars musen som Carlos alldeles nyss släpade in... den har optimistiskt nog klämt sig in mellan Andys arbetskängor, i ett lite fåfängt försök att få de tre mus-ketörerna (ser ni vad vitsig jag var där!) att tappa intresset och ge upp... snacka om att inte ha någon chans! Till och med grannens röda katt har bestämt sig för att hjälpa till.

Grannens katt har förresten kommit på att det är ju jättesmidigt att komma in till oss när husse/matte slänger ut honom. Perfekt katthus här ju - fullt med smaskig mat (inga billiga skitmärken heller, för då matvägrar våra små kräsna odjur), mjuka sängar och mysiga stolsdynor överallt, polare att jaga runt och två stycken tvåbeningar som kliar och klappar. Vi lyfter ut honom typ åtta gånger om dagen, men han går bara raka vägen runt huset och smiter in genom kattluckan igen...

Och påminn mig nästa gång vi ska köpa persienner att vi ska satsa på rejäla sådana i trä. INTE snåla och köpa nån j**la tunn plast! *suck*

Be my LCHF Valentine

2011-02-14T17:40:00.003Z

Idag efter jobbet kom min käre engelske man hem med en Valentines-present till mig...

Hans kommentar var:

- Well... I can't get you chocolates now that you're on the LCHF... so I thought this would be much better!!

Gissa om jag skrattade! Visst var det gulligt!!? Nu ska jag gå och steka upp dem med lite sallad och persiljesmör...

Sammanfattning: April 2010

2011-02-08T14:08:00.000Z

April blev en månad som mest bestod av flyttförberedelser. Försök att att packa ihop möbler och prylar som tidigare fyllde ett normalstort hus, som sedan klämts in i något liknande en svensk sommarstuga. Fast mindre, typ. Under tiden måste hushållet fungera smidigt och du måste kunna sprida ut alla dina företagsgrejer över hela huset utan att ställa till nån oreda. Pust. Varje dag räknade vi ner till flyttdagen med ivrig förväntan.

Kändes lite som "here we go again". Jag räknade ut att jag under min tid i England (sedan hösten 2002) flyttat sammanlagt 7 gånger. På 7 1/2 år. Urk. Nu kändes det som att det vore skönt att faktiskt rota sig lite och kanske stanna ett par år iallafall!

Sadie kom på besök några dagar, och vi hade tur med vädret och fick en riktigt fin helg. Här är vi uppe bland sanddynerna vid stranden i Westward Ho! alldeles bredvid en golfbana som måste ha en av de bättre utsikterna i världen.

I mitten på april var vädret så här ljuvligt, och vi tog en tur till Hartland Point. Där finns en gammal fyr, någon slags arméinstallation, vrakrester från ett skepp som gick på grund på 80-talet, och en vidunderlig utsikt...

Fåren var tämligen oberörda av sin tjusiga omgivning. Vi däremot njöt av solen, åt en glass och vandrade runt bland klipporna.

Här ser man den lilla fyren långt nere. Där bodde fyrvaktaren med hela sin familj under många generationer. Något ensligt, kanske?

Och så här fin utsikt har vi från trädgården i nya huset! Det blev inflyttning i slutet av april, och jag bara ääälskar vyn över floden... kan stå och stirra ut genom fönstret i timmar, känns det som. Mer bilder från huset kommer i maj-summeringen.

Flytten gick bra, det struligaste var faktiskt att få dit katterna! Vi dividerade fram och tillbaka, och bestämde oss för att flytta oss själva tillsammans med katterna dagen före möblemanget, så att de skulle slippa värsta stöket. Alltså knöt vi fast vår dubbelmadrass på biltaket och vinglade dit med den på eftermiddan.

När det sedan blivit mörkt jagade vi fatt i katterna (betydligt lättare sagt än gjort!) och petade in Carlos i transportlådan och Princess i en flyttkartong. Jag tog Carlos, Andy tog Princess, vi hystade in dem i varsin bil och körde i sporrsträck till nya huset. Carlos klagade lite men det var inga problem. När vi kom fram klev jag ur bilen och hojtade till Andy "You guys okay?" varpå han nickade åt bilen till och svarade "hmm beror på vad du menar med okay..." Fastklistrad i bakrutan sitter en vilt stirrande Princess. Tydligen hade hon utan pardon slitit sönder lådan och klättrat ur redan när vi svängde ut från parkeringen...

Men det var ingen fara, så fort vi fått fatt i henne och kånkat in henne i nya sovrummet spatserade hon orädd runt och inspekterade alla vinklar och vrår. Carlos, däremot, var inte lika kaxig utan tillbringade de första timmarna inkrupen under vårt täcke...

Vägarbete

2011-02-07T22:12:00.000Z

Andy skrattar alltid gott när vi är ute och bilar i Sverige. Han tycker nämligen att svenska vägarbetsskyltar "look gay"... Varje gång han ser en skylt så pekar han och tjoar glatt "But LOOK how CAMP he is!!"

Och det är klart... när man jämför en engelsk som ser ut så här:

Med en svensk skylt som ser ut så här:

Så kan jag faktiskt hålla med om att den svenske arbetaren ser lite... well... femininin ut, kanske...

Och idag är det extra synd om Andy, för han har nämligen MAN FLU. Denna mystiska sjukdom, som vi kvinnor kallar "förkylning" drabbar ju alltså bara män och guuuuud vad dåliga de blir. Just nu ligger han och snarkar på soffan, med stort fluffigt täcke, fyra kuddar, temugg, alvedon, nässpray och Dirty Harry på teven. Stackars liten så svårt han har det.

Sammanfattning: Mars 2010

2011-02-03T11:04:00.000Z

Våren var här! I början på mars tog vi en sväng till Southampton på sydkusten och hälsade på styvdotter Sadie, som nu pluggar företagande och entreprenörskap på universitet. Hon visade stolt upp sin första lilla lya, ett studentrum i något som liknar våra svenska studentkorridorer.

Hade en fin helg med henne, vi bodde över på ett hotell i närheten (studentrummet har ju inte direkt plats för övernattande gäster!), var ute och käkade, gick på puben, var ute i shoppingvimlet och kollade runt i Southampton i allmänhet.

Vädret var toppen. Här är Lewis hos oss en vecka och vi passade på att ta en sväng ner till stranden i Westward Ho! och njuta av solen... Lewis fick utlopp för en något ovanlig överskottsenergi genom att klättra runt på klipporna, leta upp gamla rostiga cykelfälgar och annat som är viktigt när man är tretton. Motionen gjorde honom gott iallafall!

Kolla in glassbilen... Hockings glass, den bästa i hela världen! Längtar redan till mars i år då den kommer tillbaka. Trots LCHF kan man väl unna sig ett par stycken små kulor per sommar...

En mulen men varm dag var vi nere vid stranden igen, den här gången med våra två "nephews" Oscar och Woody samt Andys föräldrar. Grabbarna sparkade boll och vi andra beundrade talangen och tog kort. Jag blir alltid lika hänförd över denna fantastiska vidsträckta strand, den är över tre kilometer lång och hur bred som helst när det är ebb...

Vi fick med tungt hjärta ge upp vår älskade Volvo, som tjänat oss så troget sen vi köpte den. Men en 3-liters motor och dyr bensin går inte ihop, och när det sedan var dags för besiktning var det såpass mycket som behövde göras att det inte blev lönsamt för oss att behålla den. Så vi sålde den på eBay till en Volvoentusiast i närheten och köpte istället en billig Opel Omega för att ta oss fram till nästa besiktning!

Och sedan bestämde vi oss definitivt för att det var dags för husbyte. En matkasse till och vårt lilla hus skulle förmodligen spricka i sömmarna! Började leta runt bland hyresagenturerna och efter några besvikelser fick vi fatt i en kille som flyttat ner från London några år före oss. Vi fick bra kontakt direkt, och även om vi inte fick huset vi först kollade på (nån annan hann före, och lika bra var det!) så ringde han upp ett par veckor senare och hade då precis fått in ett alldeles nybyggt hus med fyra sovrum och undrade om vi var intresserade...! Japp!!

Wow, så fräscht och så stort... jag är ju inte bortskämd med att bo i stora hus direkt. Och det var till och med en hyra som vi kunde klara av. Och ägaren hade inget emot att vi hade en katt (hmm ja det blev ju två till slut...) Inflyttning bestämdes till slutet på april, så nu var det bara att börja packa igen...

Dags att deklarera

2011-02-02T20:40:00.002Z

Vädret här på västkusten har lite svårt att bestämma sig... i lördags morse vaknade vi upp till 8 minusgrader, idag var det 10 plus... Fast jag klagar inte, jag vet ju hur kallt, snöigt och jäkligt ni haft i Sverige i vinter!

Har väl varit en tämligen ointressant, vanlig vecka här. Jag har jobbat förstås, gjort en del nya smycken, jagat varor på nätet, åkt till posten, handlat, packat, fotat, listat, bokfört, mailat, stressat över ekonomin och slitit mitt hår i vanlig ordning. I helgen gjorde jag min allra första "self assessment" online, dvs engelska motsvarigheten till självdeklaration. I England behöver man normalt inte fylla i nån alls om man inte är höginkomsttagare, så hittills har jag sluppit undan. Men nu var jag ju tvungen att deklarera bokslutet från företagets första månader, januari till mars förra året. Optimist som jag är har jag ännu inte skaffat nån revisor eller liknande, och det kanske hade varit lättare att lämna det till nån annan men jag hade inte lust att ta den utgiften än. Nästa gång kanske det behövs... Hmm undrar hur stora böter man får om man klantat till det och siffrorna blir fel...? Oh well, jag fick den ju inlämnad i tid iallafall, alltid något!

Vill passa på att säga GRATTIS till David som fyller år idag! ;-)

Sammanfattning: Februari 2010

2011-01-26T14:08:00.000Z

Tänkte lite snabbt sammanfatta en månad i taget under året som gått, så att ni kan hänga med i svängarna!

Februari var inte nån särskilt spännande månad. Jag jobbade a*slet av mig för att börja bygga upp min lilla onlinebusiness. Under januari hade jag lagt ut lite varor på prov på Tradera, och det blev en riktig rivstart! Så jag började successivt bygga upp ett varulager där, en del smycken och kosmetika men framför allt engelskt godis och en del matvaror.

Det blev snabbt ganska populärt och jag fick fullt sjå, började fundera så smått på att skaffa en liten webshop för att kunna erbjuda mera.

Dessutom körde jag på för fullt på eBay, la upp så mycket varor jag kunde komma över och det kunde vara lite av varje! Smyckena förstås, men även saker som DVD, CD, böcker, babykläder, kuriosa...

Hade väldigt roligt med allt detta, och det var fortfarande en stor lättnad att slippa ifrån mitt gamla jobb. Efterhand insåg jag hur dåligt jag hade mått under de månader jag jobbade där, och jag var glad att jag tagit beslutet att gå i förtid. Det visade sig att den mammalediga fd chefen inte tänkte komma tillbaka (tur för henne, eftersom disciplinära åtgärder väntade pga hennes beteende under tiden hon var borta. Hon snackade skit, spred rykten och gick bakom ryggen på mig och företagsledningen var därför INTE imponerad...) och därför fick min "högra hand" ta över. Hon halkade s a s in på ett bananskal och har väl inte haft det så lätt och inte gjort så värst bra ifrån sig. Hon är ganska ung och oerfaren och inte redo att vara chef över någon. Den sista tjejen (som var jätteduktig) ur "min" personal har nu precis slutat, så nu har hon ingen kvar av det gamla gardet... Så det kan bli.

Anyway, förutom detta var det väl en lugn månad. Vi började definitivt växa ur vårt lilla mini-hus, särskilt med mig staplandes matvaror, kartonger, smyckeslådor, bubbelpåsar, pärmar och gud vet vad i varenda rum... Enkelglas i fönstren är inte det bästa alternativet för en snöig. våt och kall vinter. Och vi fick mögel på väggarna pga fukten. Yuk. Så vi började fundera på något större. Dålig tajming som vanligt, eftersom inkomsten var minst sagt osäker! Men det har väl aldrig hindrat oss...

Vår lilla "fripassagerare" Princess bodde kvar. Vi hade fått tag i ett telefonnummer och tagit kontakt med hennes s.k. ägare i slutet på januari och förklarat att hon var hos oss hela tiden. Kvinnan svarade att "jag kanske kollar efter henne imorrn eller nåt". Vilken entusiasm!! En eftermiddag kom en grabb över och frågade om vi hade hans katt. Princess hörde honom, tog sig en titt och FLYDDE ur huset i vild panik. Han sprang efter henne, skrikandes i högan sky. Hon kom tillbaks halv tre på morgonen, mycket mycket vaksamt och försiktigt... det tog flera dagar innan hon var lugn och trygg igen.

Efter det lät vi henne stanna. Det var ganska uppenbart vem hon ville bo hos, och de hörde aldrig av sig igen... Så hon är fortfarande här. Trygg och välmående, avgudad och adored av både oss och Carlos. Precis som det ska vara.

Matrevolutionen

2011-01-23T19:19:00.004Z

Igår satt Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och signerade sin nya bok Matrevolutionen i Karlstad. Jag tipsade mamma och hon kuskade ner till stan, köpte ett ex till sig själv och ett till mig, fick dem signerade och pratade också några ord med Andreas och med Monique Forslund, som ju också är mycket aktiv inom LCHF.

Mamma blev inspirerad igen, och jag är lite avundsjuk på att hon kan få tag i all litteratur så lätt och dessutom har folk att prata LCHF med. Här i England är det ju ingen som hört talas om det...

Matrevolutionen ligger redan i topp på alla bästsäljarlistor och nu väntar jag med spänning på att mamma ska skicka mitt ex så jag äntligen får läsa den!

Weekendtripp

2011-01-22T20:47:00.000Z

Just nu sitter jag i en fluffig hotellsäng och bloggar. Vi har åkt över till Surrey utanför London för att träffa Lewis över helgen. Normalt hämtar vi honom ju bara och tar med honom till Devon, ett bra tag nu har han kommit en vecka i taget eftersom han inte gått i sin ordinarie skola. Men nu försöker man få till nån form av undervisning som kan funka, och då får det bli helger istället! Tyvärr blir det ju då lite kort, så den här gången valde vi att stanna här och slippa två 30-mils tur och retur-resor på en helg...

Så idag tog vi med honom till Coral Reef, som är en badanläggning i närheten med vattenrutschkanor, kanoner, virvelpoolar och en massa andra roligt. Vi har varit där förut och han älskar det. Och det är ju rätt så kul för oss att vara lite barnsliga ibland också... Fast jag blir lite frustrerad som gammal simmare, eftersom det inte finns någonstans där man kan sträcka ut ordentligt och ta några rejäla simtag utan att riskera att lappa till nån stackars liten treåring i fejset!

Sen blev det McDonalds och en liten biltur i krokarna, och nu sitter vi alltså på hotellrummet ch kollar tv och slappar. Liten minisemester, faktiskt. Men datorn släpper jag ju inte ifrån mig hursomhelst, lilla babylaptopen fick följa med...

Ett helt år...

2011-01-20T22:38:00.002Z

Idag är det exakt ett år sedan jag slutade skriva här. Jag vet inte riktigt varför, kanske var det lite för mycket på gång, kanske var det att jag kände att jag hade tappat lite fart med bloggandet. Kanske det bara blev lite för nära, lite för personligt, och allt som behövdes var en paus... Eller kanske så enkelt som att jag tillbringar mycket tid framför datorn, och det är så mycket annat som ska göras så bloggandet blev bara en ytterligare "uppgift" snarare än ett nöje.

En lång paus blev det! Men lite då och då har jag upplevt något eller sett något och tänkt "wow, det där måste jag blogga om!" och sen kommit på att jag inte håller på länge och då har jag känt en liten saknad efter det.

Så ett år, precis på dagen, kändes lagom. Det har hänt ganska mycket under tiden! Men vi får väl ta en sak i taget. Jag tänker inte känna någon press på att jag måste skriva ett visst antal inlägg under en vecka eller en månad eller whatever, jag tänker blogga när jag känner för det. Vem vet, det kanske blir ofta?

Jag fick en smärre chock när jag kollade min besöksstatistik häromdagen, vilket jag inte gjort på nästan ett år. Flera hundra besök varje månad, trots att jag inte skrivit nåt inlägg på ett helt år! Fantastiskt. Jag blev lite rörd, och lite generad för att jag inte hållt er alla uppdaterade. Är nyfiken på vilka ni alla är också. Men jag ska skärpa mig lite. Jag ska berätta om husflytten. Om katterna. Om jobbet. Om att vara gift med Andy. Och allt annat som är livet inemellan. Vardag för mig, men kanske intressant för någon annan... Vill ni hänga på så vore det roligt!

Rusningstrafik i Devon

2010-01-20T11:47:00.001Z

Det suger.

2010-01-16T00:03:00.000Z

Sitter just och slötittar på Celebrity Big Brother... Basshunter-Jonas är ju i huset i år, som ni säkert vet. Har väl inte funderat så mycket på att det är en svensk med. Han har flörtat och hånglat med Katia Ivanova, som just brutit upp med gamle rockräven Ronnie Wood. Tjejerna här i England tycker att Jonas är superhunkig. Hmm. Han är väl snäll men lite menlös, vad det verkar.

MEN... alldeles nyss zoomade dom in honom när han satt och fipplade med nåt. Måste sett konstigt ut för alla engelsmän, den där vita lilla fyrkanten. Men min erfarna radar fångade upp det lilla föremålet direkt. SNUS. En liten påsprilla. Han beundrade den, fipplade lite till, sög lite på den och petade sen in den under läppen. Den där diskreta, vana rörelsen med tungan för att trycka in den så långt som möjligt.

Den 11 februari är det två år sen jag slutade. Och j*vlar vad sugen jag blev. Fasen också.

J*vla Jonas.

Vintrig utflykt i The Burrows, en slags allmänning i närheten av våran strand. Stort och blåsigt hedland. Folk flyger drakar, spelar golf och rastar hundar. Hästarna kan röra sig fritt, precis som i New Forest. Jag var ju tvungen fram och klappa. Den vita pållen var endast måttligt imponerad, eftersom jag inte hade nåt att bjuda på. Men en snygg bild fick jag iallafall.

HAPPY NEW YEAR!!

2009-12-31T20:18:00.000Z

När jag var i tonåren brukade jag och kompisarna gå långpromenad på nyårsaftonen... runt Karlstad centrum och hela vägen längs Klarälven bort mot Färjestad och tillbaka till Sundsta. Med ett fikastopp på Scandic. Jag kommer ihåg Anna, Carin, Annika, Kerstin, Eva mfl från olika år. Anna finns kvar på snabbval i mobilen. De andra har försvunnit över åren. Kallt var det alltid. Mysigt var det också. Framtiden var ljus.

Iår blev det promenad på en blåsig strand på den engelska västkusten med make och styvson. Hemma. Vem kunde ha anat? Så värst kallt var det inte. Men mysigt var det. Och framtiden är ljus.

Smarrig svensk jultallrik på julafton! Mestadels LCHF förstås. Sååååå gott. Andy är barnsligt förtjust i den hemmagjorda rödbetssalladen och äter den gärna med sked...

Målmedveten julklappsöppning - systersönerna Oz och Woody i ett hav av julklappar och papper på juldagen.

Andy och Lewis på blåsig nyårsstrand

Hur gick det här till??

2009-12-22T11:02:00.000Z

Helt plötsligt blev det bloggpaus. En väldigt lång en! Och helt oplanerad. Livet gör så med en ibland. Det blev lite för mycket på en gång. Lite för krångligt att formulera kanske. Lite för mycket annat att tänka på.

Jag ber om ursäkt till alla er som klickat in på bloggen varje vecka, hoppandes på en uppdatering eller ett par nya inlägg. Jag vet hur det är! Men jag är tillbaka och jag tänker inte hålla mig undan så här länge igen. Lovar.

Nuläget är följande:

Jag lämnade mitt jobb i slutet på november eftersom jag vantrivdes nåt så bedrövligt. Tramsigt företag med dålig kommunikation och dåliga rutiner, i kombination med allt strul som pågick bakom ryggen på mig i min butik. Den mammalediga insnöade småstadschef som jag vickade för kände sig hotad av en erfaren "Londoner" chef som jag och därför snackade en massa obefogad skit och försökte sabba för mig. En medlem i personalen som ställde till en massa oreda och väsen. En regionschef som jag tyckte mycket om att arbeta för som emigrerade till Australien. Och det var för segt, för långsamt, för basic. Ingen utmaning. Jag blev uttråkad. Hade en känsla av att det här sättet att jobba och bete sig var väldigt annorlunda mot vad jag var van vid. Devon är inte London. Devonfolk är inte Londonfolk. Det tar tid att vänja sig. Och för att vara helt ärlig kändes det inte värt det att stanna när jag ändå bara hade några veckor eller ett par månader kvar på vicket. Så jag gav mig själv en ledig jul - ledig från handel och butiker för första gången på... tjugo år kanske?

Jag kan numera titulera mig hemmafru snedstreck entreprenör. Har satsat lite tid och pengar på mitt köpande och säljande på nätet för att se om det kan utvecklas till ett litet företag istället för en hobby. So far, so good. Julhandeln hjälper till, så eldprovet blir januari när ingen har pengar kvar. Just nu sitter jag och väntar på leverans av ett paket fullt med "godbitar" från en leverantör i USA. Sen gäller det att räkna ut prisnivåer, ta proffsiga foton på alla prylar, ladda upp och redigera fotona, författa beskrivningar, mäta och väga och läsa innehållsförteckningar osv osv. Det håller mig sysselsatt!

Andy stöttar mig i allt jag vill göra. En av anledningarna till att jag gav upp jobbet var ju också att han jobbar natt/tidig morgon. För det mesta sov han redan när jag kom hem efter jobbet. Ibland gick det 3 - 4 dar utan att vi såg varann... Inte så kul. Nu har vi iallafall några timmar på eftermiddan tillsammans! Vi mår bra ihop och älskar varandra. Vi vill inte vara åtskilda dagar i sträck.

Villavagnarna sålde vi snabbt - båda två till samma par (som ville fortsätta med uthyrning.) Pengarna kom väl till pass, och även om vi saknar våra "statics" så är det också skönt att slippa ansvaret för städning osv varje vecka.

Carlos flickvän Princess (eller ja, det är vad vi kallar henne iallafall) har bestämt sig för att flytta in. Hon bara stannade en dag. Vi avgudar henne förstås och har inget emot att ha två katter helt plötsligt, men vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Kan man bli åtalad för kattnappning? Vad händer om vi flyttar t ex? Ska vi ta med henne eller slänga ut henne i kylan? Vi vet ju att hon hade ett hem eftersom hon hade halsband i början när hon först började besöka oss, men hon vill ju uppenbarligen inte bo där... Vi har aldrig uppmuntrat henne, men vi kan ju inte stänga henne ute utan att stänga Carlos inne, och det känns inte schysst. De är så förtjusta i varann och busar och leker dagarna i ända.

Styvsonen Lewis är okay just nu men har lite jobbigt med morsan och skolan. Vi hämtar honom på annandagen, och han stannar hos oss ända till efter nyår. Jippiee! Andy har ledigt i mellandagarna också, så det blir lite rejäl familjetid för en gångs skull. På julafton firar jag och Andy lite svensk jul med Scan köttbullar, hemmagjord rödbetssallad och Kalle Ankas Jul (Klinkernocker som Andy kallar det) laddad på datorn. På juldagen blir det traditionell engelsk julmiddag hos "the in-laws" med svägerskan Tracey och barnen. Dvs sönderkokta grönsaker, torr trådig kalkon och färdigköpta efterrätter med minst tio E-nummer. Nädå, så farligt är det inte! I år blir det lammstek istället.

Sammanfattning

2009-10-01T19:57:00.000+01:00

Har varit borta från bloggen ett par veckor, inte nödvändigtvis frivilligt utan bara för att det har varit så himla påställt. Det är mycket jag skulle vilja berätta om, men jag orkar nog inte dra alltihop...

Roligt t ex var det att få besök av bloggvännen Vivi och hennes man Mark i veckan. Vivi var ju så snäll och sydde gardiner till vår lilla villavagn, och som tack fick de låna en av vagnarna en vecka. Vi hann ses ett par gånger, bl a var vi på pub och käkade middag och pratade svengelska, och sen var vi på klärvoajanskväll vilket utvecklade sig på ett väldigt intressant sätt!

Mindre roligt är det att jag har haft en massa strul på jobbet pga en i personalen som hade en lite jobbig attityd. Hon har nu slutat, men det är lite efterdyningar som inte är så trevliga. Folk blandar sig i när det inte har med situationen att göra. Det pratas och tjafsas bakom ryggen på folk osv. Regionschefen peppar och uppmuntrar, men jag har varit lite låg ett tag och mest känt för att skita i alltihop.

Roligare var att J som är bas för kedjans alla butiker i England var på besök igår tillsammans med regionschefen (för första gången sen jag började), och han var väldigt positiv till besöket och kommenterade att "jag har aldrig sett den här butiken se så bra ut som idag!" Det värmer.

Sisådär är det att vi bestämt oss för att sälja båda villavagnarna. Dels för att vi ju nu bor i Devon och inte behöver dom på samma vis som när vi köpte dom, och dels för att det är för mycket jobb med att städa dom varje helg för uthyrning. Vi gör det själva och det blir oftast Andy eftersom jag jobbar lördagar de flesta veckor. Nu när han jobbar natt blir det för slitigt. Visst kommer det in lite pengar för uthyrningen, men inte nog för att det ska vara värt besväret tyvärr. Och de kostar för mycket för att behålla bara för oss själva.

Så nu har vi lagt ut den ena på eBay, och den har sålt TVÅ gånger - en till ett par som backade ur när frugan upptäckte hur lång bilresan till parken var. Jamen hallåå!! Och nu igen till ett annat par, som förhoppningsvis håller sitt ord. Den andra vagnen väntar vi med nån vecka tills det lugnat sig. Vi har fortfarande folk som hyr den till helgen. Sommarsäsongen är ju lite längre här! (Mamma sms:ade häromdan att hon hade frost,och jag gick och kollade termometern... 15 grader...)

Vi har köpt en torktumlare för en del av presentpengarna från bröllopet. Guuuuud vad skönt att inte behöva ha kläder hängandes överallt! Ett måste nu till vintern eftersom det bara finns plats i vårt lilla minihus att hänga kläder i den oisolerade inglasningen...

Inte så kul var det heller när BT, Englands motsvarighet till Telia, klantade till det och istället för att ta bort en gammal adress som låg och spökade på vårt konto, av misstag annullerade hela vårt konto! Så just nu har vi ingen hemtelefon... det dröjer troligtvis till den 6e innan den kopplas in ordentligt igen. En och en halv vecka utan telefon och internet för att nån med IQ daggmask tryckte på fel knapp. Tack för det, Telia! Men BT är ju nu så otroligt generösa att vi blivit lovade nästan 200 kronor rabatt... wow. Not.

I övrigt känns det bra att vara fru H. Jag har så smått vant mig vid att signera saker med mitt nya namn, men det blir fortfarande lite krokigt ibland. Har påbörjat processen med att byta efternamn på saker som bankkort, körkort osv. Inte alldeles lätt eftersom dom vill ha ett engelskt marriage certificate och istället får ett svenskt personbevis från skattemyndigheten... Tummar hålles. Är det inte lite orättvist att det bara är jag som får allt krångel med sånt? Andy behöver ju inte göra ett skvatt. Förutom att numera texta "jag alskar min fru" istället för "jag alskar min flickven".

Och det är väl inte så jobbigt.

2557 dagar

2009-09-06T21:29:00.001+01:00

Idag för sju år sedan vinkade mamma av mig på Skavsta. Vi åt pytt-i-panna med rödbetor på flygplatsen och pratade om framtiden. Jag minns hur det kändes när jag gick igenom säkerhetskontrollen. En enkelbiljett till England i näven och massor med fjärilar i magen.

Det känns som att det är länge sedan.

Jem väntade nervöst på mig på Stansted flygplats, och jag flyttade in i hans lilla hus i West Horndon i Essex. Full av förhoppningar och spänning, vilket snabbt ersattes av besvikelse och oro när det stod klart att han inte klarade av situationen.

Mitt liv stack iväg i en helt ny riktning. Ensam i ett främmande land. Utan jobb, utan vänner, utan inkomst, utan boende, utan bil. Med åtta flyttlådor, en cykel och ett soffbord.

Långsamt byggde jag upp ett nytt liv. En liten etta och ett hyfsat jobb. Så småningom en begagnad bil, vilket gav mig en frihet som var sååå efterlängtad. En större lägenhet. Befordran till ett bättre jobb. Nya vänner. Ett evigt dejtande som sällan ledde till nåt vettigt. Ett annat jobb. Mer befordran. Lägenhet i en ny stad. Osv osv.

Vem hade kunnat tro att jag så småningom skulle dimpa ner på den engelska västkusten, alldeles vid havet i Devon, med en make som jag avgudar, en styvson, en katt, fullt bohag och en karriär? Nåja, katten var väl ganska given egentligen...

Häromdagen läste jag igenom den här bloggen, varenda inlägg från juli 2005 fram till nu. Det tog ett tag. Och det fick mig att inse hur otroligt långt jag faktiskt har kommit. På alla sätt och vis. Många tuffa lägen att ta sig igenom, många hjärtesorger, många besvikelser. Många överraskningar och mycket självkännedom.

Nu känns det som solen har brutit igenom molnen.

Och soffbordet har jag kvar.

Slut på friden

2009-09-01T09:02:00.001+01:00

Så är två härliga semesterveckor till ända, och allvaret börjar igen. Igår var det röd dag här i England, så vi fick lite "extraledigt". Vi satt på en stenmur nere vid stranden med varsin mugg te och njöt av de stora vågorna, och log i mjugg åt alla turister som var tvungna att åka hem till London eller Birmingham eller var de nu kommer ifrån. Inte vi inte. Vi bor här. Jämt. Det känns oförskämt bra. Men visst är det vardag här också - idag är tillbaka till jobbet som gäller.

Semestern har varit fantastisk, och bröllopet gick precis så bra som jag hade hoppats. Mer bilder från själva bröllopet kommer snart, men tillsvidare får ni hålla tillgodo med några sommarfoton från bröllopshelgen på Hennickehammar...

Geografi

2009-08-29T23:28:00.001+01:00

Ibland har jag dagar när jag tycker att många engelsmän är väääääldigt dåligt utbildade... Och vissar dagar så bevisar dom det!

Den här tjejen är med i Big Brother just nu, och visst är hon ganska näpen... men ack ack ack så korkad. Häromdagen kommenterade hon t ex att delfinvänlig tonfisk betyder att det inte är någon delfin i burken... och sedan klämde hon i med att "Sverige - ligger det nära Amerika"?

Big Brother kontrade med att ge henne en geografilektion som uppgift. Klicka på länken för 3 minuters lysande underhållning! Man blir ju lite mörkrädd, dock.

En alldeles vanlig dag

2009-08-28T09:13:00.000+01:00

Glass

2009-08-19T21:44:00.001+01:00

Vissa saker är helt enkelt värda att flytta till Devon för. Hocking´s ice cream är en av dom. Tillverkad enligt traditionellt recept av clotted cream och annat gott, av samma familj sen 1930-talet. Glassen säljs från mini-van på några olika ställen runt Bideford, bl a nere vid våran strand. Ljuvligt.

Jag låtsas att det bara är clotted cream och nästan inget socker alls, och så tar jag bara EN liten kula i bägare. Och bara nån gång i månaden. Aaaahhh...

Tidigt imorgon bitti drar vi till Sverige. Plockar upp Lewis, sen stydottern Sadie och hennes kompis Aimee, och sen direkt till Stansted flygplats. Framme i Skavsta har vi hyrbil som väntar, och så blir det min tur att köra till Filipstad på kvällen. En natt på hotell, och sedan blir det lunch med mamma och svärisarna på fredagen. Och så ska vi checka in på Hennickehammar. Och gå igenom dukning och annat. Och så ska jag försöka få tag i blommor.

Sen på lördag är det dags!

Traditioner

2009-08-16T20:29:00.000+01:00

Så har jag varit hos svärmor på "frisyrträning" för sista gången. Det blir en ganska klassisk stil med håret uppsatt framtill och lockar på sidorna. Inte min normala vardagsstil, men jag vill ju se liiite annorlunda ut på en speciell dag...

Förresten så läste jag en artikel idag om hur prinsessgemålerna Daniel och Jonas inte har förlovningsringar eftersom de följer den internationella traditionen. Lustigt. Tänker inte på det så ofta, men jag och Andy följer ju den engelska traditionen som i princip är raka motsatsen till den svenska - vid förlovningen fick jag en ring med en solitär diamant, och efter vigseln bär vi båda släta ringar. Det känns mer rätt än den svenska varianten, jag tycker det är kul att vi båda markerar att vi är gifta. Förlovningen är ju inte riktig lika märkvärdig som vigseln...

Och ifall ni undrar så kommer jag att ta hans efternamn. Traditionellt så det förslår för en så självständig person som jag, men det känns som att det är det rätta att göra. Ska man göra det, ska man göra det till 100%, typ. Hade ni frågat för ett par år sedan, hade jag nog svarat att det var osannolikt att jag nånsin skulle gifta mig överhuvudtaget! Så kan det gå.

Fast det känns lite konstigt att tappa mitt eget efternamn, som jag haft i så många år...

Det lokala djurlivet

2009-08-14T14:44:00.003+01:00

Igår kväll satt jag uppe sent. Andy har börjat köra igen, och han har fått ett permanent jobb där han börjar typ klockan tre på morgonen och går därför och lägger sig runt sju/åtta på kvällen. Inte så kul för det sociala livet, men han tjänar väldigt bra för den typen av jobb så det kan vara värt att stå ut ett tag!

Anyway. Jag satt uppe själv fram till ettsnåret eftersom jag är ledig idag, och när jag gick för att låsa ytterdörren till inglasningen, snubblade jag nästan på nåt mörkt och runt på väg till köket. Förundrad tände jag belysningen och insåg att den mörka runda skepnaden var en liten hoprullad igelkott!

Efter flera trevande försök att övertyga den lille krabaten att trädgården var ett mycket trevligare alternativ, vaggade han muttrandes iväg och la sig bakom en stol. Då gav jag upp, släckte ner, lämnade ytterdörren öppen och satte mig vid datorn igen för att vänta ut honom. Det tog inte så lång tid innan han smet iväg. Snabbt förbi kattlådan, och sen som ett skott ut i trädgården och under staketgrinden...

Klcokan fyra på morgonen, långt efter att Andy hade åkt till jobbet, vaknade jag av några mysko ljud i sovrummet. Jag fattade att det var Carlos, men det var inte dom "vanliga" ljuden om ni förstår vad jag menar. Efter moget övervägande tände jag sänglampan för att kika.

En padda på golvet nedanför sängen. Stor och fet. Och vid det laget hade den bara tre ben kvar. Men den liksom satt i en vanlig ställning och såg levande ut. Försiktigt klev jag ur sängen och drog på mig ett par shorts, och steg väääldigt långsamt förbi paddan. Den rörde sig inte. Jag hämtade en lång remsa hushållspapper som jag vek ihop. Sedan svepte jag upp paddan, som ju uppenbarligen var död. Dumpade den obönhörligt i soptunnan, med inslag av sound effects i stil med "uuuuhh ääääääh bläbläblä ick ick ick blööööööh"

Normalt är jag inte så värst sjåpig, men den var nog den sena timmen som gjorde mig lite överkänslig!

Det tog ett par timmar innan jag somnade om. Och min käre blivande make hade föga eller ingen förståelse för mina problem när han ringde på morgonen, utan skrattade rått och hjärtligt åt mina nattliga mödor.

*SUCK*

Äntligen lite sol!!

2009-08-11T07:35:00.000+01:00

Efter fyra veckors ihållande regn är det ljuvligt med en solglimt. Vi tillbringade en lat söndagseftermiddag i pittoreska lilla Instow bara några kilometer hemifrån.

Planer

2009-08-10T09:12:00.000+01:00

6 arbetsdagar kvar till semestern. Till bröllopet. Från Miss till Mrs. Det låter väldigt vuxet... måste jag börja bete mig moget och sansat nu?

Jag har inte fått kalla fötter. Jag har inte fått panik. Att bli Andys fru känns helt rätt. Men lite läskigt och stort är det faktiskt. Det är ett enormt åtagande egentligen, eller hur?

Vi är hyfsat väl förberedda, med tanke på att jag inte direkt är nån bridezilla... Klänningen är klar, likaså skor, smycken, liten väska, frisyr, make up och alla kläder som Andy och Lewis ska ha på sig. Blommor fixar jag dagen före. Trerätters middag är bokad, tårta är beställd och vi har fått en vigselförättare också, vilket ju underlättar :-) Har pratat med honom på telefon och han ska köra ceremonin på både svenska och engelska, med en engelsk dikt som jag väljer som inledning och sedan en dikt av Ferlin på svenska som avslutning. Låter helt okay! Svägerskan är officiell fotograf, hon har fotat bröllop förut och gjort ett bra jobb. Min bästa vän Anna och Andys styvdotter Sadie är vittnen, och Lewis ska vara best man.

Vi har inte planerat så mycket för själva festen... den får ta den form den vill! Vi har en god middag, lite vin, en vacker lokal och 30 personer vi bryr oss om, en bar och lite bakgrundsmusik - resten får bli som det blir.

Svenskar på vift

2009-08-06T23:36:00.000+01:00

Vädret var FANTASTISKT hela veckan.

Vi körde lite geocaching i ösregnet, när vi väl kom underfund med att vi t o m var ute och knallade på fel stig gick det ganska lätt att hitta cachen!

Vi tränade flitigt på att kasta macka.

En dag var det till och med lite sol, och då bar det av till stranden!

Veckans badpojkar

Andy gillade långgrunt...